Vi är alla löv på samma träd

I oktober förra året hände något speciellt. Min släkt samlades. I alla fall större delen av den. Möjligheten till tillfället skapades av min moster som fyllde 60 år. Det var fint.

Syskon poserades upp på bild, ibland något stelt, ibland helt naturligt. Mamma höll tal till sin syster. Mormor blev inklämd mellan sina döttar. Min morbror var en linslus och blev bra på varenda bild. Bror min var som vanligt längst. Mina två kusiner, som jag inte sett på tio år, kom inte långt därefter. Min man och mormor var minst. Men sötast. Jag var blå.