När vi var i Örkelljunga besökte vi det stället där man kommer döden närmst.
Där låg sabelmakarmästaren..
och missionären begravda.
Men även min gammermormor Ellen och hennes man.
Så min mor högg i jorden och sa " nu lilla mormor ska jag göra fint"
sedan planterade hon en pelargon
vi funderade och pratade om människor som varit
som verkar ha gått ifrån sina nära alldeles för tidigt.
Morbid, som man är, kunde jag inte låta bli att ta av mig tofflorna, och känna efter om döden killas under fötterna..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar