Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mina fingrar läcker ofta ord, de söker sig till meningar på papper, rinner ut lite i kanterna och är sådär operfekta precis som jag. Mina ögon letar vinklar i vrår och stora skyar, ser stilleben i ordnat kaos och konst i klotter. När tiden inte räcker till slutar jag springa efter den och stannar till eftersom nästa sekund ändå aldrig går att fatta tag i. När folk vill kalla mig kvinna, halvmarockan, blivande fru, kattägare, kampsportare, personalvetare, psykologiintresserad slår min tunga knut för jag gillar inte att namnge saker. Jag är outgiven, ofärdig, oakademisk, opraktisk och oäven. Helt i imperfekt. Allt du läser och ser är Ej Utgivet Material.
Agnes Larsson [klicka på bilden ovan] har ritat bilderna, de andra tillhör mig, om inget annat anges.
4 kommentarer:
lovely! smart idé, jag tror jag får gå ut och vårtjuta lite i skogen och se om våren kommer snart..:)
Åh gör det! Vilken befrielse och skrika rakt ut. Här i city, får man skrika när tåget kommer :) Eller kanske här på tysta avd där jag pluggar haha.
Sinnesjukt vacker du är med blommor i håret sådär... Jag tror att du alltid måste ha det! I alla fall hela sommaren!
åh tack söta du! Vilken superduper komplimang. Jag tänkte faktist just idag, att detta måste väl ändå bli sommaren frisyr, skönt när man vill ha svala fläktar i nacken. O somrigt med blommor!
Skicka en kommentar