Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mina fingrar läcker ofta ord, de söker sig till meningar på papper, rinner ut lite i kanterna och är sådär operfekta precis som jag. Mina ögon letar vinklar i vrår och stora skyar, ser stilleben i ordnat kaos och konst i klotter. När tiden inte räcker till slutar jag springa efter den och stannar till eftersom nästa sekund ändå aldrig går att fatta tag i. När folk vill kalla mig kvinna, halvmarockan, blivande fru, kattägare, kampsportare, personalvetare, psykologiintresserad slår min tunga knut för jag gillar inte att namnge saker. Jag är outgiven, ofärdig, oakademisk, opraktisk och oäven. Helt i imperfekt. Allt du läser och ser är Ej Utgivet Material.
Agnes Larsson [klicka på bilden ovan] har ritat bilderna, de andra tillhör mig, om inget annat anges.
5 kommentarer:
Hallå!
Inte kul när man redan vet ju!
Men den turkosa klänningen och den vita klänningen med flygiga armar var ju fab.
Ja alltså den där vita kappan - uläcker! Jag gillade bild nummer 1 också... den där klänning/kaftanen såg spännande ut!
men åååh, du hittar så fina grejer! sånt fint finns här aldrig på våra second hand här i stan... attans bananer..
kul att det blev kappan!
Janna, jag vet att det här med tävlingsmoment är din grej. Ledsen för förkunskaperna! Det blev mer fokus på resan än målet denna gång =)
Elsa; den kaftanklänningen var helt galen, jag var sugen men fästmannen gav mig blicken "Men ärligt Leila, när ska du ha den?" så jag släppte den..
Emmie; trist att det är så! Du får ta dig en shoppingweekend i storstan!
måste bara passa på att skriva att jag tror du är en av få som verkigen ser snygg ut i allt du sätter på dig! :)
Skicka en kommentar