Beröringens omtanke

Hans fingrar som river längs med min rygg i ett spår

där de vandrat fram många gånger förut

Hans fingrar som drar med lätta drag längs med mitt ansikte

mellan ögon näsa mun

såsom vi flickor gjorde när ni var små
med ett grässtrå

Rysningar av omtanke när hans fingrar följer utmed mitt lår

Min vad

Längs med min ankel

Mitt ben som undrar över beröring
då det ovant konstaterar att bara hans

Fingrar

är den omtanke det får

Hans hand som kupar över min nacke

där de små håren ställer sig upp och sträcker på sig stolt

tacksamma

för att spåren i hans händer
på hans fingertoppar
smeker deras hjässor

” Av kärlekens beröring blir var och en poet” - Platon