Kelis pt 3 - The Happening

Vi snörade på oss lämpliga outifts. Jag tyckte Påfågelsklänningen kom till sin rätt ikväll. Det tyckte även främmande kvinna vid baren och det bästa berömmet kommer ju alltid från främmande kvinnor.

Vi mötte upp fina Martina och Klas på Malmen, för att värma upp stämbanden med lite snicksnack.

Sedan begav vi oss till Göta Källare, där vi precis missat förbandet: Natalia Kills, och fick oss en lång konstpaus.

Sedan kom hon. Med dunder och brak i form av discomedleyn och neonljus.

Vilket var.. hm.. ganska otippat men ändå party.

Hursom är Kelis en entertainer. Vilket hon alltid varit, men denna gång med ett annat beat, en annan framtoning och vad jag tror, en ny publik. I alla fall till viss del.

Jag var hursom galet peppad och galet nostalgisk.

Varje gång hon drog på en gammal klassiker sjöng jag för full hals, svängde "gumpen" och sköt med mina "pistoler" 

 [as you can see].

Denna bild säger mycket om hennes nya skiva. Det är mycket house.

Kelis är ett barn av sin tid, och hon har alltid svängt sin kappa ganska mycket efter sina producenter. 

 

Slutet av showen var för mig lite utav en besvikelse. Trots konfetti saknade jag den "edge" som annars för mig kännetecknat Kelis karaktär som artist. Hon avslutade nämligen konserten med hennes kärlekssång " Song for the baby", som sattes igång av en mix av Black Eyed Peas "It got a feeling" och jag undrade 1, varför hon behövde Black Eyed Peas? 2, varför hon avslutade showen med en sådan "mellow" låt? 

Var var hon, den där: " call the police there´s a mad girl in town"  som jag alltid identifierat mig med.

Detta till trots var jag ruggigt nöjd, lagom svettig och rejält hes såsom sig bör efter en redig konsert.

Jag avgudar hennes äldre skivor, framförallt, för att de tilltalade mig så starkt som den person jag var då.

Lite med gråten i halsen sjöng jag med i låtar som " Get along with you" , "Young, fresh N New" och undrade om hon kände likadant...

När konfettin landat så kommer ändå tanken. Hon har blivit mamma. Hennes värdsbild är förändrad.  Hennes nya skiva "Fleshtone" är underhållning / en kärleksförklaring, och den är bra, på sitt sätt. Men man saknar Kelis som piskade upp sitt ex Nasty Nas, färgade håret i regnbågens färger och satte in en "grill" i käften.. Men samtidigt förstår jag en naturlig utveckling till den " kärleksfulla modern". Som någon plump reporter uttryckte det " Kelis and  Nas final collaboration; A baby Boy". Lite på samma sätt känns det som slutet på en ERA, och hade det inte varit för dåligt inmixade discohits emellan låtarna, så hade jag kanske hoppats på början på en ny ERA. Den som lever får se.

Men tyvärr måste jag hålla med Ametist i mångt och mycket. Läs hennes recension HÄR. Hon jobbar vanligtvis på Radiokanalen SR Metropol och i mitt hem diggar vi Ametist ganska mycket. Vi gick fram till henne och sa hej och sen blev det så att jag blev intervjuad efter showen om Kelis uppträdande, så det får ni läsa i nästa nummer av musiktidningen GAFFA.