Att bli Fri

Milea (har hon inte det vackraste namnet), undrade över lite tips och trix för frihet om du skulle känna dig lite bakbunden...? Detta är ju egentligen inget jag kan ge, kom jag fram till efter mycket omtanke. Jag kan inte hjälpa dig, eller någon annan heller för den delen. Vilket är en befriande insikt i sig. Men jag kan berätta om hur jag har hjälpt mig själv. När jag insåg att jag, och  bara jag, kunde hjälpa mig själv, då uppnådde jag en befriande insikt. 

Men att välja fritt i sitt forum är inte alltid lätt.

Det gäller att våga göra avkall, våga chansa, misslyckas- eller som andra säger- första försöket till att lära.

Det gäller att vara envis, stå emot alla utomstående 'goda råd' men samtidigt vara öppen, se en möjlighet när den väl kommer. Ta sig an den, med öppet sinne, nyttja den till max.

Det kan också handla om att leva "fattigt"(vad det nu innebär för dig), iaf i perioder, för att sedan komma till den "rika" (vad det nu innebär för dig) platsen där du vill vara. Eller helt anamma ett mindre monetärt rikt liv för att leva ett mer inre rikt liv.

Jag har alltid trott mig vara en sådan "karriärsmänniska", såg framför mig det där kontoret, skrivbordet och mötena där mitt intellekt verkligen skulle komma till freds. Där jag fick jobba med människor och generera mera av mig själv.

Jag tappade det på vägen. Drömmarna om att bli psykolog, flytta till Paris....Min utbildningsbana blev inte den jag hade planerat, jobben jag fick, var de jobben jag var tvungen att ta. De jobb jag fick välja själv blev bra, resterande mindre lyckat och inget var ens i närheten av "perfekt".

Tillslut befann jag mig på en plats dit slumpmässiga vägar lett mig. Som om någon lagt om rälsen på den tågbana som mitt lok körde på. Jag trodde loket styrde med rälsen visade bara vissa vägar.
Någon gång där mitt i, insåg jag att jag inte själv aktivt valt den här vägen. Desutom hade jag intalat mig att jag inte hade något val, att det inte fanns några möjligheter.
Från att sett världen som ett öppet spelbord, blev det till en snav remsa, där all tur var slut. Det fanns inte längre hade någon plan b, c, osv att välja från. En dag bestämde jag mig för att hitta tillbaka, när jag var fjorton - femton, var jag som klokast. Och mest mig själv. Jag hade långa fantastiska intelligenta diskussioner, stod upp för den jag var och valde min väg att gå.

Denna tanke började gro hos mig, att liksom hitta tillbaka till det där äkta och innerliga. Det där som faktiskt är jag. Jag sa upp mig från mitt jobb. Jag valde aktivt att gå tillbaka till skrivandet.
Det har alltid legat mig nära, jag har haft pauser ifrån det, men en gång i tiden läste jag faktiskt media och var helt inställd på att bli journalist och författare. Så skrivandet valde jag. Jag påbörjade ett skrivprojekt, och producerade en massa. Sökte en skrivarkurs för de som redan har ett projekt på gång och har nu gått den i ett år. Samtidigt sökte jag jobb, men med premissen att inte ta vilket jobb som helst. De flesta annonser gjorde mig otroligt demotiverad. Utan jag bestämde mig för att söka tills jag verkligen hittade något som taggade i gång den inre lågan igen.
Tillslut stod jag där med två, för mig, superheta tjänster! Efter mycket slit, och många besvikelser och otroligt många fler "goda råd"....

Helt plötsligt var världen ett öppet spelbord igen. Jag hade en massa ess i rockärmen, upplevde ett otroligt flow. Dagarna passerar snabbt och jag försöker stanna upp och vara med, och i det som är.
Nu jag har fått tillbaka glöden, innerligheten, känslan av att det här är jag, det här väljer jag och det står jag för.

Kreativiteten sprutar igen, mina idéer om projekt och saker jag vill göra har blivit en milslång lista igen och nu har handlar det om att prioritera igen. Jag förhåller mig hela tiden till min omgivning, jag väljer fritt i mina möten, "hur känner jag nu", "är det den andra personens känsla jag reagerar på", "varför ska jag känna den här känslan, det ligger hos dig, inte hos mig". Jag väljer att vad jag gör på min fritid, jag väljer hur mycket jag satsar på  mitt skivprojekt, om jag satsar på det, jag tar ställning. 

En nära vän till mig sa det för ett tag sedan, att det känns som om du är mera du nuförtiden.