Att bli Fri

Milea (har hon inte det vackraste namnet), undrade över lite tips och trix för frihet om du skulle känna dig lite bakbunden...? Detta är ju egentligen inget jag kan ge, kom jag fram till efter mycket omtanke. Jag kan inte hjälpa dig, eller någon annan heller för den delen. Vilket är en befriande insikt i sig. Men jag kan berätta om hur jag har hjälpt mig själv. När jag insåg att jag, och  bara jag, kunde hjälpa mig själv, då uppnådde jag en befriande insikt. 

Men att välja fritt i sitt forum är inte alltid lätt.

Det gäller att våga göra avkall, våga chansa, misslyckas- eller som andra säger- första försöket till att lära.

Det gäller att vara envis, stå emot alla utomstående 'goda råd' men samtidigt vara öppen, se en möjlighet när den väl kommer. Ta sig an den, med öppet sinne, nyttja den till max.

Det kan också handla om att leva "fattigt"(vad det nu innebär för dig), iaf i perioder, för att sedan komma till den "rika" (vad det nu innebär för dig) platsen där du vill vara. Eller helt anamma ett mindre monetärt rikt liv för att leva ett mer inre rikt liv.

Jag har alltid trott mig vara en sådan "karriärsmänniska", såg framför mig det där kontoret, skrivbordet och mötena där mitt intellekt verkligen skulle komma till freds. Där jag fick jobba med människor och generera mera av mig själv.

Jag tappade det på vägen. Drömmarna om att bli psykolog, flytta till Paris....Min utbildningsbana blev inte den jag hade planerat, jobben jag fick, var de jobben jag var tvungen att ta. De jobb jag fick välja själv blev bra, resterande mindre lyckat och inget var ens i närheten av "perfekt".

Tillslut befann jag mig på en plats dit slumpmässiga vägar lett mig. Som om någon lagt om rälsen på den tågbana som mitt lok körde på. Jag trodde loket styrde med rälsen visade bara vissa vägar.
Någon gång där mitt i, insåg jag att jag inte själv aktivt valt den här vägen. Desutom hade jag intalat mig att jag inte hade något val, att det inte fanns några möjligheter.
Från att sett världen som ett öppet spelbord, blev det till en snav remsa, där all tur var slut. Det fanns inte längre hade någon plan b, c, osv att välja från. En dag bestämde jag mig för att hitta tillbaka, när jag var fjorton - femton, var jag som klokast. Och mest mig själv. Jag hade långa fantastiska intelligenta diskussioner, stod upp för den jag var och valde min väg att gå.

Denna tanke började gro hos mig, att liksom hitta tillbaka till det där äkta och innerliga. Det där som faktiskt är jag. Jag sa upp mig från mitt jobb. Jag valde aktivt att gå tillbaka till skrivandet.
Det har alltid legat mig nära, jag har haft pauser ifrån det, men en gång i tiden läste jag faktiskt media och var helt inställd på att bli journalist och författare. Så skrivandet valde jag. Jag påbörjade ett skrivprojekt, och producerade en massa. Sökte en skrivarkurs för de som redan har ett projekt på gång och har nu gått den i ett år. Samtidigt sökte jag jobb, men med premissen att inte ta vilket jobb som helst. De flesta annonser gjorde mig otroligt demotiverad. Utan jag bestämde mig för att söka tills jag verkligen hittade något som taggade i gång den inre lågan igen.
Tillslut stod jag där med två, för mig, superheta tjänster! Efter mycket slit, och många besvikelser och otroligt många fler "goda råd"....

Helt plötsligt var världen ett öppet spelbord igen. Jag hade en massa ess i rockärmen, upplevde ett otroligt flow. Dagarna passerar snabbt och jag försöker stanna upp och vara med, och i det som är.
Nu jag har fått tillbaka glöden, innerligheten, känslan av att det här är jag, det här väljer jag och det står jag för.

Kreativiteten sprutar igen, mina idéer om projekt och saker jag vill göra har blivit en milslång lista igen och nu har handlar det om att prioritera igen. Jag förhåller mig hela tiden till min omgivning, jag väljer fritt i mina möten, "hur känner jag nu", "är det den andra personens känsla jag reagerar på", "varför ska jag känna den här känslan, det ligger hos dig, inte hos mig". Jag väljer att vad jag gör på min fritid, jag väljer hur mycket jag satsar på  mitt skivprojekt, om jag satsar på det, jag tar ställning. 

En nära vän till mig sa det för ett tag sedan, att det känns som om du är mera du nuförtiden.

Frihet

Frihet har alltid varit ett viktigt ord för mig. I förhållande och i arbetsliv har jag alltid haft ett behov av att känna mig fri.

Det är inte förrän nu jag har hittat det i ett förhållande och i ett arbete. Förr eller senare kommer jag ju fram till att det handlar, även det om förhållningssätt. Även om jag då nu tänker att jag faktiskt hittat en fantastisk livspartner, och ett fantastiskt jobb.

Visst har vi människor olika ramar inom vilka våra fria val ryms. Men det tog ganska lång tid för mig att inse att jag faktiskt kan och har makten till att göra val i min vardag. Att jag faktiskt väljer att vara med, inte vara med, förändra mig, vara glad, ledsen eller mittemellan, se allt på samma sätt eller hitta nya perspektiv.

När jag insåg att valet var mitt. När jag insåg att det faktiskt fanns ett spektrum, av val, och en frihet, att välja vadsom av dem, då kunde jag för första gången känna den där känslan som jag tror jag längtat efter hela mitt liv. Den där känslan av att när jag blir vuxen, då får jag göra som jag vill!

Helt plötsligt hade jag  inte längre några problem med de vardagliga situationer som jag förut såg som bojor som hindrade mig från att vara fri. Min frihet vilade inte där längre. Den vilade i mitt val att välja den vägen.

Hur känner du dig fri? 

Missa inte

Underbara Claras fantastiska inlägg idag! Den listan som borde kommit innan vi börjar skuldsätta offret i en våldtäkt. Vem är det som ska hålla i sig egentligen ???? 

Vit snö

hemma finns artificiellt eftermiddagsljus.

Det studsar i gröna kattögon och plåtiga konservburkar.

spets hänger lite varstans och en annan grön växt är på dagis här

jag dansar älvdans till Laleh, vill inte riktigt stå still på bild längre

Sen kommer han med all vacker konst på kroppen

  då blir orden musik och ljuset trallar ikapp med mig

Red Light District

Som kvinnorättskämpe och dansare i ett tidigare liv så är detta för mig en bästa manifestationen. De snopna minerna - priceless. 

Om dig och ditt och alla andra

Jag känner en otroligt klok person. En kvinna fylld av universums skratt, med en röst som hon kan formulera i de mest genomtänkta satser av ord. Och mening. Läs gärna detta inlägg, som handlar om dig, och de runt omkring dig, och hur ni interagerar eller inte. Om att lyssna, en av de svåraste egenskaperna att äga.

Jag bjuder på inledningen
"Har du tänkt på hur många som pratar om sig själva? Och hur många som, även när de ska vara en skuldra att luta sig mot för en vän när nöden kräver, ändå lyckas vända samtalet så att det handlar om dem själva. Majoriteten gör detta omedvetet och utan onda intentioner." 


Tack Lola för dina klokheter, och för att du fortsätter sprida dem.


Dagens utmaning; Ta dig tid att lyssna på någon idag! På riktigt. 


Dagens källa; http://bonkmonkey.wordpress.com/2012/02/13/pick-your-fights-and-kill-your-darlings-sweetie/

Vardag

Jag hade en känsla när jag var liten. Efter sommarloven, helgerna och alla röda dagar. Jag längtade till skolan. Till ordningen, till att vara med alla andra, prestera saker och hänga med vardagen. Den känslan hade jag igårkväll. Träningsväskan var packad, matlådan stod redo och min marinblå klänning väntade otåligt på en galge. Och ja, jag längtade till jobbet och vardag... en känsla jag inte fått på år och dag!
 Även om det var fantastiskt fint att få sova ut några dagar och bokstavligen få ladda på lite energi.

Lista no 4

Snodde en lista av min vän. Tiden har varit knapp denna vecka. Men nu med lite ledigt så...


Fyra jobb jag har haft i mitt liv?
1. HR Manager (fick min fasta anställning som HR chef för den svenska delen av mitt företag i veckan!!)
2. Personal- och Event-chef
3. Träningsinstruktör
4. Personlig assistent

Fyra filmer jag skulle kunna se om och om igen? 
1. Serge Gainsbourg
2. Life Aquatic
3. Familjen Addams
4. Zombierullar såsom Resident Evil

Fyra städer jag har bott i?
1. Stockholm
2. Malmö i två veckor, om det räknas.
3. -
4. -

Fyra TV program jag gillar just nu?
1. 30 grader i februari (med lite ont i magen hela tiden..)
2. Coacherna
3. Pretty little liars
4. Walking Dead

Fyra webbsidor jag besöker dagligen?
1. Hotmail
2. Fejjan
3.  Får man lov att inkludera instagram?
4. Jag önskar varje dag att Elsa ska börja blogga igen, missing Styleabaad!

Fyra favoriträtter?
1. Just nu vill jag sätta ihop min egen tapas-mix jämt.
2. Bakpotatis som pommes med aioli. Hemmagjort.
3. Pappas couscous
4. Ilgos koreanska!

Fyra ställen jag hellre skulle vara på just nu?
1. Är ganska nöjd där jag är faktiskt (var i Frankfurt i veckan, det var varmare där men längtar alltid hem!)
2. På västkusten och testa bröllopsmeny (vilket vi skulle gjort)
3. Ha en påskweekend i södra spanien/italien /frankrike
4. Incheckad på Spa, typ Yasuragi, 

Let it be, instead of letting go

"
It's not a matter of letting go—you would if you could. Instead of "Let it go,"'we should probably say ' Let it be."

Jon Kabat-Zinn uppdaterade häromdagen sin facebookpersons status med ovannämnda rubrik. 

Jag smakade på det här ett tag. Som flera gånger före anade jag att han var något på spåren. Jag misstänkte även att det som så många gånger förr, var något som berörde mig, i allt högsta grad.

Efter kort analys kom jag fram till följande.

Jag har upptäckt att den svåraste biten med medveten närvaro i en hetidsarbetande vardag är att låta vara istället för att släppa.

Jag tänker att "nu har jag hög hjärtpump, nu har jag för intensiv tankeverksamhet". Framförallt innan eller efter jobbet. (På jobbet är det andra fokusområden i närvaron.) 

Då vill jag instinktivt släppa. Men, där blir det en ny anspänning. För släppa är inte det samma som att acceptera. Utan acceptansen så försvinner medvetenheten. Utan medvetenheten lär jag mig inget. Tvärtemot trallar jag på i samma spår: stressa upp- släpp, stressa upp- släpp.

Jag behöver alltså fokusera på att vara med min upplevelse av puls, vara med min upplevelse av tankeflöde. Och på så sätt låta den passera. Inte släppa. Skapa ett mentalt flow: en inre vågrörelse.





Ok, teori utarbetad. Nu till det alltid så svåra, hur implementera? 

Jag tänkte återuppta ta detta i ett senare inlägg, med er input ! 

Internationella mansdagarna fortsätter.

Idag fortsätter de internationella mansdagarna! Så tack för igår. - Sa min kloka vän Agnes. 


Det tröttsammaste är att fortsätta driva diskussioner på den låga nivån som handlar om varför vi har internationella kvinnodagen. Att den frågan ens väcks, besvarar sig själv på en gång. 
Just därför att de som inte förstått att den behövs. Att det inte råder jämlika förhållanden för män och kvinnor än idag. Arbetet med att medvetandegöra människor om denna orättvisa är tröttsamt, att inte fler känner att de med hjälp av sitt sunda förnuft kan ta reda på hur båten ligger, är för mig obegripbart. Det tillhör för mig allmänbildning att själv sätta sig in i sådana här extremt stora samhällsfrågor. 

[klicka på bilden för källa och större bild]

Ni missade väl inte denna pedagogiska grafik över läget i Sverige som ETC bidrog med. Och då är vi ändå nästan bäst i världen på jämställdhet. Det är det riktigt sorgliga. 

Till nästa år önskar jag att vi höjt diskussionsribban ett snäpp och inte pratar om syftet till varför vi har en internationell kvinnodag, utan vad vi kan göra så att det blir jämt fördelat över året! 

Närvaro i relationer

Jag jobbar med ett flera utbildningsmoment just nu, som handlar om att lära känna sig själv, för att närma sig andra.

Det är lättare sagt än gjort. Vi skyddar oss så väl. Det är en barriär som är svår att penetrera. Vi vill så gärna slippa släppa in någon nära. Det får mig att tänka på acceptansen, som vi pratar mycket om inom mindfulness. Att acceptera, utan att förlika sig, med de sidorna av sig själv, som kanske inte vi själva alltid tycker är världsbäst.

Jag pratar mycket om hur olika egenskaper kan vara bara eller mindre bra i olika situationer. För vi är, som flockdjur, situationsanpassade. Det är en vinnande tanke att ta med sig också, "Idag kanske jag ska testa att vara mer på det här sättet". Där kommer jag också tillbaka till närvaron. Med hjälp av att vara närvarande i mötet, i våra relationer, kan vi anpassa oss, kan vi se oss själva med hjälp av den andra, kan vi snappa upp information som inte uttalas högt och skapa just den relationen som vi behöver just då. jag behöver jobba jättemycket med min närvaro idag och vara den bästa pedagog jag kan bli. Vad behöver ni för relation idag? 

Om bloggen

Precis som många andra i bloggsfären, speciellt såhär vid nytt år, så har jag funderat en del kring bloggen. När det känns opeppat att blogga så får jag alltid gå tillbaka till början. Varför bloggar jag? Svaret har hittills alltid varit detsamma, för mitt kreativa utlopps skull. Men den senare frågan är om jag vill fortsätta ha en offentlig blogg eller inte? Jag har tyckt att dessa år har gynnat det kreativa genom att vara offentlig. Det finns så många trevliga, spännande möten att våga göra i bloggsfären, som har gett mig väldigt mycket! Men samtidigt är det så att när det blir tyst, så är det lätt att bli självkritisk, bloggar jag inte tillräckligt intressant? Och när den frågan kommer, tänker jag att huvudsyftet med bloggen förändrats, för då har ju min kreativitet blivit hämmad. Så jag funderar på att låsa bloggen, eller någon annan förändring... Hur tänker ni? Jag vet att det finns fler läsare än de som uttrycker sig, det är ju både kul och trist. Kul att ni vill läsa, trist att inte få input. Men hur tänker ni? Och hur tänker ni fellow bloggers, som är så duktiga på kommentera dessutom? Kanske får det bli en liten bloggdipp, lite tystnad från mig ett tag. Det har jag inte unnat mig sedan jag började. Jag vet inte, men jag är nyfiken på vad ni tänker? 

Ålderstecken

Att se mina silvergråa stänka sig i lampans ljus,

Famla med ådriga fingrar som fastnar med knölar och revor
Se rynkorna etablera sig runt ett öga som inte längre
naivt vandrar runt
Bevisen för allt jag känner inuti
Som vänner jag väntat på länge. 

När ett år har gått

Jag hittade några bortglömda bilder i kameran ifrån juldagen då min fästis pappa och barn firade jul med oss.  Då förstod jag på allvar att tid förflyter. Barnen som var barn förra året är nu små vuxna, med all medvetenhet som det nu innebär. 

Det var det sista om julen tror jag allt, nu hänger bara stjärnorna kvar... Har ni rensat ut julen? 

Längtan

Ah, nu är den där igen, den där längtan efter vår. En varm trappa vid en piazza i Italien eller i  Spanien. Att försiktigt ta av sig koftan för att se om det möjligtvis blir lite solbränt månne. Köpa nya glasögon för femte året i raden för att vårens sommarstrålar chockar vintermörkervana ögon. Mhm. 

Att se genom örat

Hur han bara sätter sig bredvid mig på en sitpuff. Sådär nära. Inte påträngande nära utan precis lagom. På lyssnaravstånd. Med ögon, alldeles vidöppna så öronen hänger med. Det där ärliga uppsåtet ligger bakom allt. Han behöver inte säga något utan lyssnar och lägger sina 'hmm' och 'mhm' på precis rätt plats. Får en att känna sig sedd på det sättet som blir när du verkligen blir hörd.

Min allra bästa känsla är stark.

Jag lämnar 2011 bakom mig. Starkare än någonsin. Ett år fyllt av död, skador och svåra insikter om människor har fått min balans att ruckas men skapat en stabilare grund än någonsin. Jag hittade min medvetna närvaro och hängde mycket med mig själv, även när det blev svårt. 

Det känns som om mina pronerande fötter vandrar på moln med en cementerad grund. Som om min nacke som svajjat minst ett varv för mycket vilar tungt på en ryggrad av stål. Mitt hjärta som blev tilltussat av ett famntag för hårt, pumpar blod i varenda kammares mörka vrå. Jag är genomspolad av en nässköljning från själen hela vägen ut till nagelkanten med fingerspets. Med en trygg person vid min sida och på  'normal' arbetsplats har jag byggt upp en vardag. En vardag som jag aldrig trodde skulle bli möjlig för mig. Och jag gjorde det själv. Det är jag som besitter den styrkan. Och min allra bästa känsla är stark.

Det blir en låt på det. Titanium. 

Summering av året 2011

Jag har lånat en eminent årssummeringslista av min vän Hanna. Tack. Vi delar "list-intresset". Såhär var det, 2011, i all sin glans och dekadens.

I allmänhet.
Fem händelser som varit bra det här året?
1. Bröllopsplaneringen! Att vi hittade vår "drömlocation" och all fantastisk hjälp från Agnes och Per!

2. Min satsning på mitt kreativa.

3. A-betyget på C-uppsatsen var göttigt.

4. En weekend i värmen med mamma, Torremolinos, när vi var lyckligt ovetandes.

5. Mysresan till Visby- perfekt liten verklighetsflykt när allt blev så jobbigt.

Fem händelser som varit sämst det här året?
1. Ond bråd död, mormor och morbror.

2. Mammas byggfälleprojekt.

3. Bittra släktingar.

4. Hjärnskakning och efterföljande nackbesvär.

5. Sverigedemokraterna.

Vad har du lärt dig i år? Vilka som är mig närmst och hur viktigt det är att värna om de levande du har nära.  

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Gick på begravning.

Blev några av dina vänner föräldrar i år? Nja, ingen riktigt nära, men någon blev gravid...

Vilka länder besökte du under 2011? Italien & Spanien. Kort men gott.

Vad spenderade du mest pengar på? Jag har spenderat extremt lite pengar i år. Men mat är nog vår största generella utgift i sådant fall.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Oj, många saker, men mitt nya jobb gjorde mig väldigt glad. Och i onsdags tatuerade min älskling in mitt namn på magen, det var oerhört smickrande! Kanonglad på den.

Höll du några av dina nyårslöften? Jag hade inget, så det kändes bra !

Vad önskar du att du gjort mer? Fått en rejal varm och solig semester med min älskade.

Vad önskar du att du gjort mindre? Det klassiska tror jag ändå, oroa sig mindre och och stressa mindre. Även om min mindfulnessresa gett mig nya verktyg för att hantera de dalarna bättre. Meditation har varit det här årets ledord för mig.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? Döden känns på något vis oundviklig. Den går inte ens att önska bort. Men om min mamma hade haft en livspartner så hade det känts lite lättare att hantera allt. Så jag önskar en lång, brunögd, vältränad, ej gubbig, openminded, snäll man, till min mor. Tack.

Kulturdelen.
Årets bästa musik? Svårt, mycket bra i år. Men Little Dragons skiva "Ritual Union" har kidnappat min hjärna och Johnossi gjorde en grym konsert men fin besök av Markus Krunegård!

Favoritprogram på TV? Kanske inte så mycket på tv rå, men "Walking Dead" summerade många av mina intressen. " Halv åtta hos mig" följs fortfarande frenetiskt. "Happy Endings" har framkallat många skratt.

Årets "ok jag är jävligt efter och detta borde jag faktiskt ha kollat upp för länge sen": Hm. Svår. Kanske youtube-klipp. Har någon aversion till att titta på dem instinktivt och gör det oftast senare än alla andra.

Vad är det bästa du har läst? Jag tror att det får bli Ted Harris och Ann Lagerströms tolkning av Sören Kirkegaards idéer "Konsten att leva innerligt" och några diktsamlingar vars ord etsat sig fast, som Li Li´s "Ursprunget". 

Årets bästa film? Oj så svår. Finns nog i alla fall en hel drös. Som Submarine, Hannah, Barney´s många liv, The Help. Har några kvar att se som jag hoppas på också: Kyss mig, Melancholia, The three of life, Kvinnorna på sjätte väningen. 

Årets YouTubeklipp? Det här:


Slutligen.
Nyårslöfte? Åh, nä men det blir nog inga i år heller. Jag vill leva så kravlöst som möjligt. [Har för mycket fröken duktig-syndrom ändå]

Hur tänker ni om nyårslöften? Har ni några? 

För ett år sedan

denna kväll hände något fantastiskt. Snön låg tjock och vinden minst tjugo grader kall. Det var en vinter mycket olik denna. Han betedde sig konstigt och jag var fascinerad av gamla hus och gatukonst.

Precis i denna backe, i det kulturella, lite skamfilade Talinn gick han ned på knä i en backe som var lika brant som hal, höll balansen och mumlade fram ett frieri.

Vi firade med crepes och billig skumpa [så som vi gillar den] och började genast planera vårt stundande bröllop.

"Hur vill du göra" "Vad har du tänkt" " Vilka ska vi bjuda" "Var ska vi vara"

Sedan firade vi i dagarna tre. De tjugo graderna minus till trots dansade vi oss svettiga till brasiliansk musik, vi firade med rysk mat and "something sweet för sweet life", vi lattjade till det med lite polskt, korv och kål, och spenderade nästan en dag och en kväll på Chicago , där skumpan aldrig sinade, middagen var det bästa någonsin och musiken swingade loss i hundrafemtio.  

I somras landade det mesta när vi hittade vår plats. Hursom så har jag hittat min plats hos honom, den bästa platsen jag kan tänka mig.

Julaftons stund

Åh, så kom den! Julaftonen! Vi hade snötema så jag glittrade en del. 

[Visar mer av det en annan dag..]

Allt fixet var uppdukat, som Underbara Claras saffranskolor med kokos och Råsmart-Ulrikas pepparkaksrutor.

Jag hade även gjort en variant av Elins  ischoklad, en med citron och ingefära och en sort med pepparkakskryddor, en hit !

Granen har skapat ommöbleringar som gör att glöggen får paradplats på barvagnen. Godast i år var Ripa Peppar & chili och godast alkoholfria var Saturnus med Whiskeysmak. 

Klockan Kalle var ljusen tända och ingen på plats. Klassiker. 

Men sen kommer de ju, alltid någon minut sena. Det vet vi ju. 

Mamma och bror, gangstas united. 

Min älskade var fin i slipshängslen från Yesterdays. 

Fint mamma-inslagna paket till oss, värdparet.... galanta julkulor var det!  

Nu fattades bara en! Brudtärneman!

Men så kom även han och då var lilla familjen komplett! 

I år var det pyntat med svarta, gröna och guldiga ljus, ingridäpplen, kanel och nejlika. 

I köket hade vi dukat upp med knytkalas av vad vi tycker är det bästa med julen. 

Jag hade bland annat gjort ägghalvor med tre sorters tillbehör. En variant med creme fraiche och worchestersås var populär. Men mina favoriter är alla slags kål: rödkål, grönkål, brysselkål, brunkål. Gött, gött gött!

Sen tyckte Abra att det var dags att äta!

0

Så det gjorde vi!

Mamma måste alltid spexa lite. 

Mat. Prat. Mat. Prat. Och så lillebror med prat i mobil. Såklart. 

" Mamma, har du köpt ett nytt armband igeeeeen..?"

Sen var det två som blev ivriga på klappar.

Abra hade nämligen sniffat in sin present tidigt.

Han fick en kattmyntacigarr! Woho. Lyckan var gjord. 

Anders fick fina klappar som en fluga som matchade vår stjärna och min fästis gamla bombarjacka.

Den blev han lite dräggig av.

Han cyklar även mycket så han fick en cykelklocka där det står 

"I <3 my bike" och en tisha i samma tema.

Själv gav han bort kanske årets mest eftertänksamma julis; Unicef-gåvor som sagoböcker, medicin och sådant. 

 

Min fästis är den roligaste människan jag vet. Han hade slagit in en kanonfint iphone-träskal i världens största kartong med tröjor, kuddfodral och en trekilosvikt. Jag tycker sådant är hysteriskt kul och skrattade till jag grät och glittret rann ned för mina kinder. Fnissar fortfarande...

Dekadens efter materialismens framfart... och ändå... hur glad är jag inte för min lila fjällräven med laptopfack!

Mer dekadens och matkoma. Som sig bör. Det följer all norm.  

Sen var det dags för julklappsrace, som går att läsa mer om typ HÄR. Min fästis var glad över att ha lyckats roffa åt sig bodybuilderboken med 80-talstema - den var hett villebråd! 

Anders hade med sig ett par riktigt kluriga träpussel.

Man kunde bli tokig för mindre. 

Jag var supernöjd med min vinst!

Sådant här gör lillebror lite trött så sen stack han iväg för att snurra lite skivor på Café Opera. 

Då tar vi fram vuxenspelet. Orangino! Så lär vi känna varandra och oss själva lite bättre varje jul. Min fästis verkar alltid vinna, vi andra är nog för mycket sökare av oss...  till vänster i bild syns även Anders Rocky Roads... så förbannat goda! Ska sno receptet, tror min namne har ett bra recept på dessa..

Sedan hade vi en stillsam stund framför "den moderna brasan" och  konstaterade att ännu en sådan mysig julafton var till ända. Hoppas ni haft det skönt!