Min allra bästa känsla är stark.

Jag lämnar 2011 bakom mig. Starkare än någonsin. Ett år fyllt av död, skador och svåra insikter om människor har fått min balans att ruckas men skapat en stabilare grund än någonsin. Jag hittade min medvetna närvaro och hängde mycket med mig själv, även när det blev svårt. 

Det känns som om mina pronerande fötter vandrar på moln med en cementerad grund. Som om min nacke som svajjat minst ett varv för mycket vilar tungt på en ryggrad av stål. Mitt hjärta som blev tilltussat av ett famntag för hårt, pumpar blod i varenda kammares mörka vrå. Jag är genomspolad av en nässköljning från själen hela vägen ut till nagelkanten med fingerspets. Med en trygg person vid min sida och på  'normal' arbetsplats har jag byggt upp en vardag. En vardag som jag aldrig trodde skulle bli möjlig för mig. Och jag gjorde det själv. Det är jag som besitter den styrkan. Och min allra bästa känsla är stark.

Det blir en låt på det. Titanium.