Les Cadeaux

Jag fick några extra speciella, eftertänksamma presenter när jag fyllde år.

Som denna vackra peacesymbol som nu hänger i mitt fönster och singnalerar helt rätt budskap.

Mamma hittade den såklart. Jag gillar den galet mycket.

Agnes, den duktiga kreatören hade gjort jättefina kort. Som här ackompanjeras av en liten sköldpadda från Anna.

"I see you" hade Agnes ritat åt mig och ramat in. Meddelandet som jag tycker representerar bloggvärlden så väl, och kanske är den vackraste gatukonsten jag sett. Mer om detta kan ni läsa här.

Mamma hade även hittat denna lila karaff med små glas till på Myrorna åt mig.

Otroligt vackert handmålade med ett matchande påfågelkort till. Så fint![Lila...nomnom]

Agnes hade såklart lyckats kirra den snyggaste skrivboken också. Med ädelstenar "För mina ädlaste tankar". Åh. Vill du ha en också så säljer hennes bekanta fler här.

Anders kom förbi med de meterhöga rosorna! Igen... Galenskap!

Janna hade lyckats pricka in en sak jag önskat mig i flera år nu. Vinglas utan fot! De skönaste att hålla i handen och skvalpa rötjut med tycker jag.

Tack alla ni fina för så fina grejjer [krejjer]!

Att sakna och undra

Han följde efter mormor

Hela vägen ned i graven

Det verkar så onödigt långt

Jag undrar

Om han såg något bättre där

Om han ville veta om gräset är grönare där

Men jag kan berätta att här blev gräset bränt

När du lämnade oss.

Om annat..

Jag tidsreser tillbaka till innan alla mörka nyheter flockades över vårt hus. Då var jag midsommarglad och hade min fina gröna morgonrocksklänning och hade bakat paj så jag hade choklad lite varstans. Men sedan hoppade jag in i duschen och drog på mig detta. Vi såg killen som kraschat med sin vespa i det övergivna Stockholm och diskuterade hur en midsommarnatt dramatiskt kunde förändra så mycket.

Klänningen köpte jag förra sommaren på Lisa Larsson.

Hon har väldigt många fina klänningar men en ganska tråkig attityd.

Den volangiga urringningen matchades av mina "guldiga" smycken.

Armbandet är extra mäktigt!

Något jag inte kunde låta bli på AG47,

det är i sten och mörkt melerat grön men skrimrar i ultraviolett när solen slår rätt.

Finast av dem alla är detta! Ett halsband som jag och mamma har gjort matchande exemplar av hos AG47. Så himla nöjda är vi med dem, ska försöka få till en bild av mammas också, som är i en kortare kedja i silver och lite annorlunda. De är som vi, lika men annurlunda. Det är en examenspresent till mig/ett tack för gott samarbete gällande min uppsats om mindfulness. Som en påminnelse om att vara här och nu och som det vackraste smycket jag äger.

P.S. Dagen till ära fick jag veta att jag fick ett A på uppsatsen!

Finaste morbror.

Det är helt ofattbart att min fina busiga morbror, den yngsta av syskonen är borta. Min morbror har alltid varit så lik min mamma, min lillebror och vi sågs ju bara alldeles nyss på mormors begravning, snicksnackade, skrattade och var precis som vanligt. Han lämnade oss på Midsommarafton och jag undrar hur mycket sorg som kan klumpas ihop på så kort tid. Det är dåligt med tid för några få knappa andetag över ytan innan det är dags att dyka djupt igen. Jag tänker också på mina nära som precis förlorat närastående och undrar hur många begravningar det blir denna sommar. Solen skiner, allt fortgår och stannar upp på en och samma gång. Det är så konstigt. Mitt hjärta pausar lite varje gång jag kommer på att han är borta. Det HÄR tillfället då vi alla sågs känns så långt borta.

När regnbågen sken så svagt

- Du måste gråta ut, säger han. Du stänger av dina tårar jämt. Så fort jag tittar på dig.
- Jag vet, säger jag. Jag kan inte rå för det, jag kan inte.
Och vi gick igenom hela staden. Folk var bakfulla, letade efter öppna hak för en slemmig stek eller kanske en ny öl. Regnbågen försökte skina, jag kände mig avdomnad.
Han sa: "Midsommar blir sig aldrig likt igen."
- Nej, tänkte jag. Världen blir sig aldrig lik igen.
Molnen blev mörkare och regnbågen kämpade för att skina igenom.

Midsommaraftonen

Vi spenderade dagen med att baka två tårrrrtor.

En variant på Gubbröretårta och en Jordgubbs/rabarber/choklad-paj.

Sedan tog vi oss till några andra innerstadsfirare. På vägen dit färdades vi genom spökstaden som blir helt övergiven till Midsommar och förbi en hemsk olycka där en stackare låg på marken med sin vespa bredvid.

Sedan kom vi fram till glatt midsommarfolk!

Vackra klänningar och goda drycker!

Bella hade sitt fina folklorehalsband med flera användningsområden.

Mitra tog hand om storebrorsans kepa.

Vi tog plats på den fina innergården.

Clara hade hittat massa fina emaljskålar och kannor som vart framdukade.

Det blev lite crossöver i matväg med svenskt, thai och spanskt! Det bästa av alla kök.

Trevligt sällskap. Big men, muskliga kvinnor and little dogs.

Vi gillar ju djur i det här gänget.

Jag och Kerry hade en liten kärlekshistoria.

En liten ädelsten.

En favvo hos alla.

Det är något magiskt med innergårdarna i stan, hur husen sitter ihop, hur barnens lek ekar över väggarna.

Det är också extra fint med husen där historien satt sina spår, där gårdarna växt in och över varandra. Där asfalten sprängs av små gröna växter. Storstadsromantik.

Bus på gården.

Churros!

Doppas i godaste chokladbrygden.

Äts med stor glädje och lättja!

Som sagt inte bara gott, kul också!

Peter knäppte några fina bilder också!

Jag fångande honom och voffsingen.

Min karl var även han förtjust i de små!

Lilla Lisa.

Mycket kärlek blev det!