fredag 30 september 2011

Apropå Hopp

"Hope is the feeling that the feeling you have isn't permanent." ~ Joan Kerr 



 Jag vill avsluta den här månaden med det här citatet och en återkopplingen till en tidigare diskussion om Hopp. Jag vet många som behöver en extra dos just nu, även jag själv! Är det inte fint att jag hittade det här citatet som verkligen poängterade min poäng från den tidigare refererade diskussionen om Hopp. Att hoppet finns i föränderligheten, det enda att vara säker på i livet! En hoppfull fredag och start på ny månad är vad jag önskar er!

torsdag 29 september 2011

Mindfulness och sociala Medier

"Jag skulle vilja läsa om hur man får ihop strävan mot mindfulness med den spridning av närvaro som bl.a. facebook, twitter o bloggande driver mot. 
Ett exempel på motstridigheten som jag ser det är att istället för att jag är tillfreds med att vara så är det "likes" och "+1" som bestämmer lugnet. Inga likes = ingen sinnesfrid." - Detta var en av önskningarna om ett inlägg här på bloggen som jag nu tänkte skriva lite om! 

Det här tyckte jag var jättekul! Jag känner igen mig så mycket. Har själv en förmåga att sitta med mobilen och datorn och nyhetsmorgon, samtidigt... Inte särskilt närvarande! Men alla situationer är en möjlighet till övning! Jag resonerar också som så att jag tar lite i taget. Får bort multitaskandet (som jag lärt mig är så bra) bit by bit. 

Många gör som så att de tar en uppkopplingsfri helg, t.ex. Written by Alex tar en "digital detox helg". Genialt. Jag tror att det kan vara mycket nödvändigt att bestämma sig för att nu svarar jag bara om det ringer i telefonen och använder den inte till något mer. Jag går ofta så långt att jag väljer bort att svara när det ringer, stänger av ljudet och lägger bort den. För att återvända till tillgänglighetsfunktionen som fanns innan mobilen kom och då det plötsligt började förväntas att vi ska vara tillgängliga konstant. 
En annan sak jag övar på är vilka tillfällen jag väljer bort mina sociala medier. Är hårt indoktrinerad i att sitta och pilla med mobilen när jag äter middag med min fina man. Jag tycker själv att det är asocialt av mig och vet hur irriterad jag kan bli på min lillebror som alltid envisas med att svara i telefon/smsa/faceboka när vi ses för middag alldeles för sällan. Så ett fast beslut om att koppla ned vid vissa tillfällen kan vara en bra början. Hur resonerar ni andra? 




Sedan till själva biten om att "inga likes = ingen sinnesfrid".. Här har vi en annan problematik skulle jag säga. Det handlar om inställningen till att sociala medier måste generera.. eller vad säger ni? Syns inte - finns inte. Som bloggare och socialt lagd människa så vet jag själv att det är trist och knäckande att inte få kommentarer eller likes. Det är för mig oundvikligt att känna att själva offentliggörandet utan bekräftelse sänker motivationen till att ha en offentlig blogg/twitter/facebook några ribbor. Vilket i sin tur vägs upp av respons, som gör att motivationen höjs upp några ribbor igen. 
Ofta när jag blir sänkt av icke-respons, så tänker jag ur ett medvetet närvarande-perspektiv att det är en känsla att anamma. Det är en känsla av besvikelse, att inte kännas socialt åtråvärd och bekräftad. Men det är en högst mänsklig känsla att vara närvarande i och lära känna närmre. I detta kanske det kan gå att finna sinnesfrid (efter kämpande och övande). Ett första steg är att bli medveten om känslan över besvikelse. Nu har jag publicerat ett nytt inlägg - ingen gillar det eller vill uttrycka en åsikt om det. Hur känns det nu? Vidare... Bekräfta, acceptera och konstatera den besvikelsen, utan att ätas upp av den. Sedan blir en tanke för mig i detta alltid, vem bloggar jag för? Det här inlägget raggade inte mycket respons, men vem gjorde jag det för? Absolut att jag bloggar offentligt för responsen, bekräftelsen och det sociala samverkandet, men grundidén är att uttrycka mig kreativt i skrift och bildspråk, för min kreativa stimulans skull. Det får jag  påminna mig om ibland. En annan grundpelare är att komma tillbaka till sig själv, sitt ansvar och sitt egna val. Det är en av de svåraste aspekterna med att vara närvarande, en källa till konstant övande. Här är min känsla av att inga "likes" inte ger mig något lugn, kan jag nu ta avstånd till den, det är min känsla och jag äger den, kan vi ha lite distans? Det är en svår balansgång att känna och acceptera sina känslor utan att ätas upp av dem. En process av medvetandegörande är definitivt en grund i att kunna ta ställning bredvid sina känslor. Nu är jag nyfiken på hur ni vettiga människor resonerar om ämnet! 

tisdag 27 september 2011

Vintagemässan september 2011



I söndags, när vi var sådär lagom slitna efter stort partaj i lördags med nära och kära och gamla gobitar från förr så tog vi på oss vintagestassen och begav oss mot Hornstull där höstens Vintagemässa skulle gå av stapeln på Strand.


Jag hade på mig denna guldiga svenska sextiotalare som ni kanske kommer ihåg Härifrån. 
"Another day, another vintagedress", som jag numera brukar säga. 


Denna vackra vy möttes vi av när vi klev ned mot Strand.


Sedan klev vi in och möttes först av Independent Kostyms blomstrande hörna!
Klänningen på skyltdockan kastade jag ett extra öga på.




Fjärilar i sammetstyget! Det gillar jag.


Ah, Lolux, alltid med de roligaste små söta smyckena.


Ugglor är fortfarande ruggigt poppis. De är ju ursöta och kloka. 



Dessa dubbelringar hittade vi på ett annat bord. 'Fangs' tyckte ju jag var lite läckert. Baby är inne och tafsar i min bild efter en triplett döskallar, but of course.


En första liten söting till Windsor-dress som jag snubblade på. Färgskalan tilltalade mig mycket!


Maskerad och Vintage stoltserade i hörnet i sin gröna dänga och bjöd på god laktrits i form av engelsk konfekt! Sånt uppskattas i trängseln och blodsockerfallet. Det hängde ju såklart också några fina dressar där!


Dessa två tyckte jag var underbara, den översta var härligt knottrig och skimrande!
Den andra glittrade i grått och blått och var en av mässans guldklimpar för mig...



Min Han hittade en fin gubbkepa!


Byxdress! Kan aldrig bli fel! Denna påminde mig och den blåglittriga jag själv har hemma från min mosters glammiga sjuttiotal. 


Den trevliga människa sålde Mahoyos grejer på sitt bord, ett blandat potpurri från New York, en japansk flicka med flera kreatörer! Innovativt, kreativt och uttrycksfullt, tyckte jag. Håll utkik på deras hemsida, jag tror starkt på idén! 




Perfekt kombo mellan boho/indianskt och bling. Je t'aime!


Hos Stadsmissionen fanns denna söta plansch! 


Även denna svenska söta vintageklassiker från Dehå, stod jag och tummade lite extra på. 


Och även denna "wannabemissionni". Som jag dock avgjorde var lite för prizy, för att inte vara en missioni.


Höstigt ulliggullig kofta.


ZAP! Denna korta lilla kavaj i fint guldigt zickzackat mönster såg jag evinnerliga användningsmöjligheter för!



Många höstkappor/kavajer kunde gå att hitta hos Stadsmissionen.


Fräsig!


Även för de små! Mini-pilotjacka! Hade jag haft en kiddo hade denna åkt på!
Ut och kör ditt plan liksom.


Det fanns många gamla Indiska-armband på Stadsmissionen. Tyckte de var nya i affärerna nyss, men hade tydligen redan hamnat här! Skorna hade väl en skön petroleumgrön-färg för höst!


Eller. Aluminiumklack! Fräs fräs på den.


Söta väskor fanns det också en del.



Denna försökte jag kränga på mig på förra Vintagemässan. 
Tydligen ingen som lyckats med den konsten än..


Klackat och Lackat!


Gillade detaljerna på dessa bruna med söta små rosetter på. 



Den här klänningen var väl lite av en sköngrön dröm. Batik och grönt, slurp. 



Söta sextiotalare gluttar jag alltid på. Sjukt bra vardagsplagg. 



Vilket hantverk!


Finfin blus från Stadsmissionen. Riktigt kontorsstilig med pennkjol eller vida svarta byxor med hög midja till.


Paraderande ståtligheter hos Veras Graderob ! Kaftanen var väl urfrän. Den svarta bredvid kan jag tänkte mig är riktigt smickrande i formen!


Persika med ett fint rynk vid bröna.


Vackra  intensiva höstfärger! Skulle passa bra till min oxblodsröda stövlar. 


En hel spetsdress fanns det!


Dessa Carin Wester - pjucks föll mig i smaken! Men jag är dålig på klack och försöker undvika det, så de fick hänga kvar... Gosh, så snygga dock! Träklacken mot den benvita mockan med snöresdetaljen till. 



Dessa var också ruggigt balla!



Hos Atte på Vintagestore 59  fanns det snygga attiraljer som vanligt.


Hon har alltid de finaste väskorna och smyckena, ofta i mint condition.




Brudtemat...









Vackert skyltat hos hos OrkanLia!





Riktig Paraddress! Mad Men-fru Deluxe. 


Plisserade skönheter som denna, i vad jag skulle kalla babydustblue, får mig alltid att dra fingrarna efter mig. Tror att denna sitter helt fantastiskt på många. Markerad midja, faller fint nedtill och lite rynk vid bröna. Det är kanske min bästa passform. 


Cia Edenhag hade som vanligt kommit på helt otroliga nya remake smycken!
Hon säljer sina saker via bland annat Etsy, Ciamant heter hon där, checka här! 


Dessa ursöta berlocker föll jag lite extra för! Letade efter rätt ord.. men hittade inte riktigt något som kändes som jag. Men ska definitivt leta vidare. 


Cia hade dessutom med liknande stil gjort manschetter för skjortor! Har ingen bild på dem, men de var också urläckra.


I år tyckte jag också att det fanns en hel del såkallade herrkläder. 


Peter från Yesterdays, hade bland andra 50/50 med såkallat dam och såkallat herr.
Själv var han stilig i smokad kavaj!


Han sa att han hade fått in en "Leila-klänning".. med detta menade han denna silvriga orkanstorm! Och ryggen var låg baktill och jag sippade in dregglet från mungiporna och tänkte hårt hårt på min, för tillfället, ansträngda ekonomi...


Yesterdays hade en fin plats på utställningen; överskådlig och färgkoordinerad, precis som förra året. Sådant gillar jag, underlättar letandet.




Åh har ni sett en sådan discotopp! Så spröd och härlig var den! Den dansade på sin galge. 


Parisiskan hade finfina kläder och attiraljer som denna silverbricka och hojtade att hon var på g med en hemsida snart! Det väntar vi ivrigt på! 


Meaaaowww.


Hon hade förövrigt en klädstång med fransk vintage på rea och där fanns dessa godingar:




You say morgonrock, I say höstkappa!



Just denna skira blåsilvriga varelse ville jag ha, men det var några illa fläckar på som avskräckte mig..


Ett bra utbud på stången!



Jag testade mig fram hos hattarna.



Funderade på glittriga brölleskor.


Önskade att jag hade storlek 36-37 bara för dessas skull.


Här beundrar jag Myrornas babyblue-sektion!


En stilig kappa hade de också!



Ah, du guldglittriga sextiotal.


Hos Rost Vintage  fanns en av de få Smarty dressarna i storlek 38. Sällan skådat och mönstret på denna var  suktande. 


Men här hittade jag ett av mässans vettigaste crave, den cognacsburna ryggsäcken. Sjukt fräscht inredd med miljoner som fack och avdelare och i riktigt bra skick. Jag är ute efter en rygga och denna var precis i min smak!



Åh. Men nu till gåshudskaparna! Denna dam och hennes kollega hade ställt ut privata plagg och lovade att maila så fort de fått upp sin hemsida. De hade nämligen skrivit de vackraste små vardagsberättelserna till varje bedårande klänning. Gåshud.


Den här klänningen hette Fulsnygg; just för att personen som använt den tyckte den var snygg men dennes barn tyckte den var ful.


Hur snygg skulle denna inte sitta i höst! Helt perfekt avgjorde jag. Lite lätt genomskinlig, med fina detaljer över axlarna, höstigt brunröd och lite vippigt utställd ner till knäna. Dess historia fick mig att vilja ha den ännu mer: 



Den här hade ingen historia skriven, dock sitter den säkert gömd i sömmarna, och hur vacker var den inte!


Om en midnattsblå historia...


Förskräckligt vardagssöting.


Och så denna showstoppare som får avsluta Vintagemässan för i år! Som vanligt finns det alltid nya fantastiska gobitar på hög och jag förundras varje år hur kreativa folk är och hur mycket vintage som alltid känns som nytt! 


En jättekram till alla duktiga utställare vars gobitar jag fått njut av!