Några stilleben från nu.

Den fina, halvtrasiga hyllan från Örkelljungas gamla Järnhandel visade sig vara en stabil vän och blev snabbt belamrad.

Mitt halsband hamnade på bråtet.

I kökshörnet är vår barskiva på plats med fina stolar som vi hittade på blocket, ursprungligen ifrån Coctail deluxe[ favvoaffär].

Vi är  kära i vårt, numera, väldigt funktionella funkis-kök.

En temporär lösning med min gamla sängbordsbyrå blev till en konstant hit.

Där man kan hitta ett läppglans och kanske ett plåster.

I hallen blir det mycket guld. För att stärka det guldmelerade betonggolvet kanske.

En liten skrivbordshörna med den tredje coctail-stolen, som är röd. De andra är oranga. Man kan ana en leksaksmus också. Så kanske är det någons lekhörna egentligen.

Där jag ofta står. Så nästan, kan man säga, att jag blir ett stilleben med spegeln.

Nu har även mina gamla marockanska buffar hittat hem.

 "Åh glädje", tänker katten, och vässar klorna.

Vardagen

De senaste dagarna har vi försökt fylla på näringsdepåerna med sånt vi gillar mest.

Lemonad med ingefära som fungerar lika bra med rom som utan!

Min älskade håriga kille har kommit hem till sin utsiktsplats.

Vi har tänt vår shesha.

Degat mycket i soffan.

Fler tavlor har hoppat upp på väggar och hyllor.

Andra ting har också hittat sin plats.

[I alla för tillfället]

Det har till och med varit läge att tända ljus och lampor för kvällarna har varit mörka.

Framförallt har njutit av att vara hemma!

The Final Touch

Vi har några final touchs kvar att göra. Vi har varit hemma i två dagar och passat på, medan katten är borta, att återställa tapeten som våldsamt försvann när vi gjorde det HÄR [dörrhålet].

Innan vi åkte till västkusten passade vi på att bo hos mamma en sväng och fixa hallgolvet.

Det såg tidigare ut såhär. Mattan var av sådan plastig karaktär som påminner om kvicksand kombinerat med utspillad klibbig läsk. Oskön. [Fler "före"-bilder, finner du HÄR.]

När vi slet upp plastmattan visade det sig vara ett sådant fantastsikt melerat betongverk under. Som jag hade hoppats på att det var i köket. Den hemliga ytan dolde dock bara tjära och asbest. Sådär slängde vi på stenplattor illa kvickt.

Betongen har vi klarlackat rå som den är. Givetvis kan den poleras men det tyckte vi inte var nödvändigt för den känns himla skön under tassarna. Slittåligt mot grus, snö och vätska. Och kanske det vackraste golvet i hela lägenheten.

Där vi är just nu..

Vi har några bitar kvar i vårt lägenhetspussel att lägga. Medan mamma åker till Frankrike passar vi på att sno dubbelsängen och fixa vårt hallgolv. Utmärkt läge tycker jag, abra och karln.

Här hittar jag bilder på mig och bror som de ondskefulla små vi var [är].

Konsten från mina oljemålningskurser jag gick när jag var liten.

Äppeltavlan är dock gjord av läraren, Marina. Jag höll mig till att måla av befintliga Picasso eller Chagall- tavlor.

I varje hörn av mammas vindsvåning finns en touch av orienten.

 Det handlar om flygande mattor, ljuslyktor med anden i, lampor med anden i, buddhor, mystiska dörrar och skåp.

Däremellan finns det överlyckliga växter som frodas och växer så det knakar.

Mamma gillar också att måla. Hon sätter gärna en guldtouch på allt hon äger.

Kistor finns det inte en av, utan minst två.

Man undrar vad som gömmer sig bakom stängda dörrar.

[Känner jag mor min så är det en seriestripp, Rocky, Nemi eller en massa kråkor på en tråd]

Grodor som kanske blir till prinsar, en mytomspunnen bok och lite kristet gods på det. Vi, i min familj, är kända för att blanda det vi gillar mest.

En matta som funnits med sen vi var i Marocko för första gången i mitt liv.

Den starka marinblå färgen har mamma alltid älskat, under en period gick hon loss på allt vi ägde med marinblå färg.

Till och med lillebror har förstått att det är den blå färgen som gäller.

Honom hittar man oftast i köket, han gör en smoothie eller tre.

Det fina.

Sovrummets fina rör att slingra sig om.

Färgskalan i blått. Trots de skrikiga sladdarna.

Mina små pillriga mönster.

Indiska texter som jag ännu inte kan läsa..

Det glansiga vita mot det matta vita och alla de svarta ramarna därtill.

Soffan som egentligen är alldeles för stor men som är så förbaskat skön.

Det vitalaserade golvet som lupinerna strör ut sina frön över.

Dagsläget

Nu har vi kommit ganska långt i renoveringen. Så här ser det ut just nu.

I hallen har vi inte än fått golvet kirrat. Men det löser sig i veckan med hjälp av en healing jesus.

På toadörren hänger en skylt som visar huruvida man får gå in eller inte.

Nyckelskåpet paraderar snett såsom bara ett gammalt indiskt skåp kan.

Badrummet har vi inte behövt göra någonting med än. Det blir väl lite förändringar så småningom. Men vi är väldigt nöjda med badkar med tassar och  turkost tak.

Köket har varit ett projekt ej utav dess like.. Men de stora bitarna är klara och det verkar ha löst sig till det bästa!

Min favorit är de gamla rubinröda glasknopparna och orginalkakeldekoren.

Den feta diskhon är en kärlekssaga för dig. För att inte tala om den integrerade diskmaskinen...

Av mamma har vi fått den perfekt matchande köksklockan.

Zigge har lackat köksbänken stenhårt. Han är grym.

[Både bänk och Zigge alltså..]

Barvagnen rullar i vår "inre hall" med det vi gillar bäst. Skumpa.

Tack alla för denna flärd!

Min älskade turkosa vägg ser ut så på ena sidan och har hand om alla mina klänningar på andra sidan..

På krokarna hänger några favoriter, bland annat lill-tjejens egenhändigt gjorda necessär.

Vårt levande rum.

Där mår rosor bra.

Syrener som passar bra ihop med både soffbord och klänning.

Födelsedagsljuset har hängt med länge nog nu.

Saker mina vänner tycker jag behöver.

Saker jag gillar.

Vi har en vakthund till vårt viktigaste rum.

Dörren snodde vi från köket. Se tidigare bilder  HÄR om hur elsklingen gjorde ett hål i väggen.

Där har min gammelmormor Ellas sminkbord fått en plats.

Väggarna lyser i mintgrönt. Det är de enda väggarna som inte är målade på nytt.

En igensatt dörr och ett draperi som gör att man kan leka teater mellan kök och sovrum.