"Och så kom den. Natten utan sömn inför dagen som vi väntat på så länge. Vi höll varandra sömnlösa i några timmar sedan somnade han och jag vakade, i två timmar slöt jag ögonen innan klockan ringde. Aldrig har jag varit vaknare än när den morgonens signal kallade.
Vi åt en stor frukost, sådär lyxig som bara vi gillar med nötcreme på macka, danio vanilj och färska bär med mycket kaffe med mjölk till.
Sedan kom de, bestman och frisyrfixaren och sminkaren, alla våra kära vänner. Vi pratade som vi brukar prata som mest och deras kärleksfulla fingrar flätade mitt hår, ritade linjer på mitt ögonlock och vi var alldeles omhuldade.
Vi fotades med hela stora familjen, bonusbarn, kära stora lillebror, mammor och en pappa eller två, brudtärneman och min finaste toastmaster. Bildspelade oss glada, allvarliga, glada, allvarliga och skratt däremellan."
"Klockan sprang med stora visaren före, det började bli dags! Vi gick till vårt rum, försökte äta, pussades och fjärilarna tog vingslag som skapade svallvågor i hela rummet. Helt plötsligt stod tiden stilla, förväntan inför julafton när jag var liten gånger tio. På morgnen hade vi lyssnat på gammal kärlekssoul men vi bytte snabbt takt och dansade nervöst till dunkadunka för att få tiden att hålla vårt tempo. Genom fönstret smygtittade vi på gästerna som samlades utangför festlokalen för att gå ned till stranden. Jag ville ringa min toastmaster minst tio gånger om; Har de gått nu? Är det dags? Sakta men snabbt dricker vi champange och jag är försiktig med chokladen för klänningen är benvit, och lite champange till, men absolut inte för mycket eller blir det bara bra?
Vi tjuvkikade tills vi trodde att nästan alla gått och jag måste kissa bara en gång till och han med. Vi smög över till lokalen och såg de sista vandra ned och jag måste kissa bara en gång till."
Samtidigt som gästerna förberedde sig på annat håll...
Sandra var såklart min smygfotograf och vi smygtittade bara genom vårt fönster...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar