tisdag 13 september 2011

Tema Vänskap

Jag är nyfiken på hur ni resonerar om vänskap. Det har blivit lite av ett tema för mig på sistonde. Det har hänt mycket svåra och jobbiga saker för mig och folk runt om mig. I och med det har jag resonerat lite fram och tillbaka om hur folk reagerar, resonerar och agerar. Hos mig blev det väldigt tyst. Jag pratar mycket, men kanske inte så ofta som jag borde om det innersta. Många säger att när sorgen drabbar så blir det tyst, det är inte många som vågar närma sig. Jag upplever faktiskt detsamma. För mig är vänskap den där vännen som vågar fråga om det jobbiga, vågar stå ut de där jobbiga känslorna och vågar vara kvar. Vad betyder vänskap för er?

6 kommentarer:

anydaynow sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hanna sa...



Precis, exakt så.

Janna sa...

Ja men så är det ju så klart. Men också att man faktiskt känner personen och vet NÄR det är läge att fråga om det jobbiga. Ibland kan det ju räcka att bara sitta bredvid och hänga in i all oändlighet för det är det som behövs just då. Vänskap för mig är också så klart när någon står upp för en när man inte orkar själv alla gånger.

Apropå vänskap så saknar jag fortfarande dig! Kanske fika på fredag? Du kanske kan svara på sms om jag glömmer gå in och kolla här.

Ej Utgivet Material sa...

hanner: du är mitt hjärta du.

Janna: Du är faktiskt himla bra på hänga! Jag håller med om sistnämnda oxå, den är viktig! o nu har vi en date osså =)

Emmie sa...

ja, precis så. janna skrev det så bra.
och jag blev lämnad av min närmaste sedan lekis, när jag mådde som sämst. hon sa, hör av dig igen när du mår bättre. den svider fortfarande illa i hjärtat och nu har vi inte hörts på ett och ett halvt år, för jag varken känner eller vill känna den kvinnan längre.
vänskap- att man inte dömer varandra, utan lyssnar och ger och tar i ett härligt flow. jag funderar vidare också att det finns ju vänskap som är lite på det mer ytliga planet, men som ändå kan ge något, och det jag saknar mest är vänskap på djupare plan, där man liksom verkligen vågar och kan vara nästan hela sig själv utan att skämmas. det är finfint med nätet, för där törs jag det, men de där kvällarna man gärna hade haft personen på riktigt i vardagsrummet, inte bara genom datorn, de är svåra..
kram till dig fina!

sara sa...

håller med:) men de flesta är nog rädda att vara för klumpiga..men hellre har jag en kompis som visar att den bryr sig med klumpiga frågor än inte alls visar för att den är rädd att trycka på fel knapp