Min egna resa

Det var längesedan jag skrev något om mindfulness. Av naturliga skäl, då mitt c-uppsats arbete är klart. Av onaturliga skäl då min resa med mindfulness aldrig kommer ta slut och alltid leder till nya insikter. Jag har dock varit lite återhållsam på sistonde för att jag ställt mig kritisk och frågande till olika diskussoner om mindfulness. Det är inte det att jag inte vill att alla ska ta del av närvaron, som vi alla ändå är en del av. Men jag har tänkt på några saker som jag hört erfarna utövare säga och jag har även tänkt på kritikers tankar om ämnet. De erfarna pratar om att det kan vara onödigt att prata om sin meditation eller sitt utövande av närvaro. Inte i det fall att det är hemligt utan för att det är individuellt. När jag pratar om det finns risken att skapa riktlinjer eller restriktioner för andras egna resa. Som måste vara just sådan, en egen resa, den går endast att göra själv, och hur mycket jag än vill hjälpa så måste jag backa i det faktumet att alla måste hitta sin egna väg.

Efter att jag började skriva detta inlägg har jag även diskuterat mindfulness inom HR (human resources) på twitter. Lämpligt nog kom även en önskan in på Facebook gruppens sida, om var och hur den egna oasen kan finnas. Gällande twitterdiskussionen som handlade mycket om kommersialiseringen av mindfulness så menade jag på att den risken finns alltid, men mindfulness är inte nytt och ingen trend, mer än att själva begreppet är en trend. Att öva fokus, är en del av en färdighetsträning som kan liknas lean elller andra förändringsprocesser som företag testar.

Vad det gäller det personliga brukandet av mindfulness handlar det om, för mig, att jag alltid kommer tillbaka till att det bara är nuet som finns. Så mycket och så litet som det nu innebär. Vidare, förstår jag försiktigheten i att diskutera själva utövandet. Men jag tror, apropå önskan i facebookgruppen, att utövandet får ske på de villkor som finns för tillfället. Livet varierar, vilket även villkoren för att få tillfällen att utöva närvaro gör. Vissa behöver ha en fast rutin får att få in närvaron i vardagen, andra behöver flexibiliteten för att få det att fungera. Till trots att vad jag tidigare skrivit, apropå att prata om utövandet så kan jag ändå berätta hur jag gjort för att exemplefiera. Men läs det och ha i bakhuvudet att det inte finns fel, för det finns lika många rätt som det finns unika individer. Jag började själv med att vara flexibel, meditera på bussen, på en bänk när jag var på väg någonstans eller varsom. Sedan har jag övergått till en mer fast rutin men med öppenheten att försöka komma ihåg närvaroträningen i allt annant jag gör. Som i exempelvis relationer till andra.

Men ett mer handfast tips, som i alla fall är värt att testa, är att sätta sig nära vattnet, exempelvis Norrmälarstrand, om vi nu ska bli superkonkreta. Naturen, speciellet vattnet är en bra representation över hur tankarna kan få komma och gå i meditationen och kanske kan hjälpa.

Sedan har det kommit en till spännande önskan apropå mindfulness, och den kommer det ett inlägg om snart. Jag har några tanketrådar jag behöver tänka klart där först. Men det handlar om mindfulness i bruset av blogg, twitter och facebook, vilket jag tror att vi kan ha en spännande diskussion om!

Ha en fin lördag nu mina vänner.

P.S. För er Stockholmare: hett tips! Imorgon söndag, är det Street and Art-Market på Fridhemsgatan, bakom Västermalmsgallerian. Alla mina favvosar kommer vara där; Petite France, Yesterdays, Grandpa m.fl. Vi ses väl!?