Jag gillar inte att namnge saker.: Att sakna och undra

onsdag 29 juni 2011

Att sakna och undra

Han följde efter mormor

Hela vägen ned i graven

Det verkar så onödigt långt

Jag undrar

Om han såg något bättre där

Om han ville veta om gräset är grönare där

Men jag kan berätta att här blev gräset bränt

När du lämnade oss.

2 kommentarer:

Mannen i ditt liv sa...: Vilken bra text!Gillar mycket,stark...; 30 juni 2011 kl. 05:35
Ej Utgivet Material sa...: Tack baby, alltid lättast att ventilera så för mig.; 30 juni 2011 kl. 08:15

Skicka en kommentar

Mina fingrar läcker ofta ord, de söker sig till meningar på papper, rinner ut lite i kanterna och är sådär operfekta precis som jag. Mina ögon letar vinklar i vrår och stora skyar, ser stilleben i ordnat kaos och konst i klotter. När tiden inte räcker till slutar jag springa efter den och stannar till eftersom nästa sekund ändå aldrig går att fatta tag i. När folk vill kalla mig kvinna, halvmarockan, blivande fru, kattägare, kampsportare, personalvetare, psykologiintresserad slår min tunga knut för jag gillar inte att namnge saker. Jag är outgiven, ofärdig, oakademisk, opraktisk och oäven. Helt i imperfekt. Allt du läser och ser är Ej Utgivet Material.