För ett år sedan

denna kväll hände något fantastiskt. Snön låg tjock och vinden minst tjugo grader kall. Det var en vinter mycket olik denna. Han betedde sig konstigt och jag var fascinerad av gamla hus och gatukonst.

Precis i denna backe, i det kulturella, lite skamfilade Talinn gick han ned på knä i en backe som var lika brant som hal, höll balansen och mumlade fram ett frieri.

Vi firade med crepes och billig skumpa [så som vi gillar den] och började genast planera vårt stundande bröllop.

"Hur vill du göra" "Vad har du tänkt" " Vilka ska vi bjuda" "Var ska vi vara"

Sedan firade vi i dagarna tre. De tjugo graderna minus till trots dansade vi oss svettiga till brasiliansk musik, vi firade med rysk mat and "something sweet för sweet life", vi lattjade till det med lite polskt, korv och kål, och spenderade nästan en dag och en kväll på Chicago , där skumpan aldrig sinade, middagen var det bästa någonsin och musiken swingade loss i hundrafemtio.  

I somras landade det mesta när vi hittade vår plats. Hursom så har jag hittat min plats hos honom, den bästa platsen jag kan tänka mig.