måndag 5 december 2011

Om en vän

 

Hon är matteläraren alla barn borde få. Hon är den jag  pratar genus med tills vi båda suckar högt, hon är den som jag inte behöver vara glad med, hon är den som jag pratar med i hundrafemtio och håller samma tempo tillbaks, hon är högljudd och färgglad, ärlig och rak, hon stretchar efter att hon dansat på hemmafesten, hon gillar att hänga hemma likasåval som någon annanstans, hon är en hejjare på handboll och har ett minne som gör en mörkrädd. Vi har känt varandra i tjugo år, vi älskar båda lila, bråkat som bara skitungar kan, hängt i biljardrummet efter skolan, jobbat ihop med att ta hand om andras skitungar och nästa sommar ska hon vara min toastmaster.  

5 kommentarer:

Hannna sa...

Så jädra fint! Ser fram emot världens bästa toastmasterinsats nästa år. *feel the pressure Janna*

Hanna sa...

Ps. Gillar nya bloggdesignen, fint som snus!

Janna sa...

Åh! Vad glad jag blir. Vilken egochock. Nu kan ju dagen bara bli bra när det börjat på det här fina sättet. Alla borde få ett eget blogginlägg, vilken ynnest! Och tänk att vi känt varandra i 20 år nu. Coolt, wow, cowabunga. Det jag gillar med vår vänskap är att vi verkligen var fiender i perioder, på riktigt, och typ slogs och fräste och spottade. Sen bara hände något på högstadiet och vi blev jättenära. Kul hur sånt går till. Bra att det blidde så tycker jag.
Puss och kram

Mannen i ditt liv sa...

Fina ni är på bilderna:-). Skönt med såna vänner, blir en grym toastmaster!

Ej Utgivet Material sa...

Jag ser också fram emot brödrostandet =)

Och tack Hanner! Och TAck Min fina man!

Och janna du vet hur det är, först bråk sedan kärlek.. =) 20 år är fan inte dåligt pyntat.