Närvaro i relationer

Jag jobbar med ett flera utbildningsmoment just nu, som handlar om att lära känna sig själv, för att närma sig andra.

Det är lättare sagt än gjort. Vi skyddar oss så väl. Det är en barriär som är svår att penetrera. Vi vill så gärna slippa släppa in någon nära. Det får mig att tänka på acceptansen, som vi pratar mycket om inom mindfulness. Att acceptera, utan att förlika sig, med de sidorna av sig själv, som kanske inte vi själva alltid tycker är världsbäst.

Jag pratar mycket om hur olika egenskaper kan vara bara eller mindre bra i olika situationer. För vi är, som flockdjur, situationsanpassade. Det är en vinnande tanke att ta med sig också, "Idag kanske jag ska testa att vara mer på det här sättet". Där kommer jag också tillbaka till närvaron. Med hjälp av att vara närvarande i mötet, i våra relationer, kan vi anpassa oss, kan vi se oss själva med hjälp av den andra, kan vi snappa upp information som inte uttalas högt och skapa just den relationen som vi behöver just då. jag behöver jobba jättemycket med min närvaro idag och vara den bästa pedagog jag kan bli. Vad behöver ni för relation idag?