På span.

Vi tittar åt alla håll & kanter nu. Börjar med att spana efter fredagsmys.

Islandsvulkanstoff?

Tjernobyl?

Byggarbetsplats?

Nej nej det är bara campus, Stockholms Universitet

[dagen till ära, med vulkanmoln & domedagsväder]

Beröringens omtanke

Hans fingrar som river längs med min rygg i ett spår

där de vandrat fram många gånger förut

Hans fingrar som drar med lätta drag längs med mitt ansikte

mellan ögon näsa mun

såsom vi flickor gjorde när ni var små
med ett grässtrå

Rysningar av omtanke när hans fingrar följer utmed mitt lår

Min vad

Längs med min ankel

Mitt ben som undrar över beröring
då det ovant konstaterar att bara hans

Fingrar

är den omtanke det får

Hans hand som kupar över min nacke

där de små håren ställer sig upp och sträcker på sig stolt

tacksamma

för att spåren i hans händer
på hans fingertoppar
smeker deras hjässor

” Av kärlekens beröring blir var och en poet” - Platon

Pose.

När jag var liten hade jag en favoritpose.

Och plats. Som tyvärr inte är min längre.

Man byter pose och plats i livet.

En utvärdering

Tänker på skuggor av en annan tid, ett annat liv. Kontraster mellan då och nu. Och känner mig nöjd. Med då, med nu, och vart jag än ska.

[Med honom]

Näring

Igårkväll närde jag mig på det som visas på bilden ovan. Personen jag närde själen med tog denna fina bild. Fin är hon.

Idag när jag mig på detta.

Att hinna med den öppna dörren

när dörrar öppnas.
tar tag i handtaget tar ett djupt andetag

kliver in
att gå in i ett nytt rum
med ett nytt sinnelag
en öppen dörr
ett öppet sinne

att se den där andra dörren
längst bort i rummet
bara fötter kliver över knarriga träplankor
att våga ta större steg
fler steg
snabbare steg
att tillslut springa

för att hinna fram till den där dörren som kan stängas
utan att få veta vad som var bakom
att vara den som står på andra sidan
bakom en stängd dörr

där det kanske pågår en helt ny saga
på den andra sidan
för den som öppnade dörren