Vintage! Såklart...

Fina Minna har en tävling utannonserad som är värd att mumsa lite på!
Temat är personlig stil, priset är gästlisteplatser till vintagemässan[!] och deadline 19 mars. Så skynda fynda!

Detta är mitt bidrag.

Min pappa.

Han har jobbat som skräddare och sytt vackra arabiska klänningar till båda mig och min mamma. Alltid så välklädd i kostym med matchande skor och skjortor. Kan fortfarande erina mig hur dagismammorna dregglade; " Är du verkligen 40? Det skulle man aldrig tro!"

Jag har svårt att tro att han inte påverkat mina egna klädval, så därför tycker jag att den personliga stil som pappa präglat mig med är värd att nämnas.
Titta på den fantastiska vita kostymen med utsvängda byxor, man kan förstå morsan på discoteket i Torremolinos där de först träffades. Den har han förövrigt sytt själv.

Och dessutom sytt ihop allt annat som jag velat ha också. Förutom det har han secondhandfyndat massor åt mig. Bland annat dessa fina kavajer; den ena kort och grå, den andra normallång och härligt mintgrönt; den tål hur många rödvinsfläckar som helst!

A trip down Memorie Lane

När jag var yngre hade vissa överlevnadsstrategier. De här citaten hjälpte mig att växa upp och sluta tro på prinsesssagorna om att "allting löser sig"..
["allting löser sig" är för mig ett uttryck som bygger på en tro att någonting överordnat löser saker och ting åt en. I min verklighet är det jag som löser mina problem, alternativt den jag ber om hjälp.. men jag avundas de som tror på gudomlig ordning.. ]

"Problem har oftast ingen lösning, man tänker på dem och efter ett tag upphör dem”

”Freedom is what you do with what has been done to you”

"Man kan inte bli deprimerad när man är 19 år gammal så du får gå tillbaka till jobbet. Jag svalde en klump ångest till och gick hem.
I skolan har jag alltid varit glad. Kanske var det ett sätt att hantera min vardag, fortsätta få bra betyg, känna att man medlem i något sorts socialt samliv. Bara vara bekymmersfri någon tid på dagen. Låtsas man tillräckligt mycket så blir det nästan som en riktig känsla.
Min gymnasielärare skrev ett brev till mig när jag slutat som inleddes; " Det kommer bli mörkt i höst nu när vår solstråle lämnat oss". Min första arbetsgivare benämnde ofta mig som Solstrålen och sa ofta " även solen har sina fläckar" om jag gjort något fel. En tung börda att bära, att liknas den där solen. "
- Leila, 19 år.

Jag konstaterar än idag att jo, det är bättre att vara en glad idiot...

SolKatt pt 2

Att leva i en skugga
Att leva som en skugga

En Skugga av sitt forna jag

En värld av skuggor

Den ena längre än den andra,

de förändras från timme till timme
Min skugga eller din skugga

- Kan vi göra en skugga tillsammans?

Göra måsar av våra händer,

fingrar blir till tänder

Men skugga mig inte

Du skymmer ju min sol

" Tankar är våra känslors skugga- alltid mörkare, tommare enklare"- Nietzsche

Mönster

SolKatt

Vi är alla löv på samma träd

I oktober förra året hände något speciellt. Min släkt samlades. I alla fall större delen av den. Möjligheten till tillfället skapades av min moster som fyllde 60 år. Det var fint.

Syskon poserades upp på bild, ibland något stelt, ibland helt naturligt. Mamma höll tal till sin syster. Mormor blev inklämd mellan sina döttar. Min morbror var en linslus och blev bra på varenda bild. Bror min var som vanligt längst. Mina två kusiner, som jag inte sett på tio år, kom inte långt därefter. Min man och mormor var minst. Men sötast. Jag var blå.

"Min pappas tatueringar är coolare än dina"

Min han säger:
"Have a baby by me baby! Be a millionare"


Och ja jag tror honom.


Så tänker jag när han skickar den här bilden...



att han menar nog allvar....



Och visst är de coolast.