Nu ska jag berätta lite om vår lilla tripp. Den trippen då Min Han friade i en brant backe.
Det hela började på Arlanda, som så många andra trippar börjat förut.
Med en perfect skyline.
Väl framme i denna lilla stad som alla verkat ha torskat i förutom jag, begav vi oss på en liten inspektionsrunda.
Tallin har en kyrka i varje hörn.
Och mycket fin gatukonst [sån storstadsromantik jag gillar]
Jag hade kameran i högsta hugg och förstod inte varför Min Han inte hängde med på alla fina vyer jag såg.
Det var ju såklart för att han hölll på och fipplade med en röd sammetsask i sin ficka!
Och med varje sinne försökte hitta exakt rätt tillfälle..
I den brantaste backen ställde han sig på knä. Det var ganska halt och jag tänkte att han halkat och att jag skulle hjälpa honom upp. Men han stannade envist kvar och mumlade fram det finaste talet. Som jag knappt hörde ett ord utav. Min han är väldigt bra på att mumla snabbt när han är nervös och min uppmärksamhet var helt låst på en röd sammetsask.
"Ja jag vill bli din fru! Ja såklart!!"
- typ något sådant hasplade jag glatt ur mig.
Tanken var för mig helt naturlig.
Tillfället till ära hittade vi ett myspysigt café där vi firade med Prosesco och crepes!
Kan ni tänka er något bättre!
Sedan vandrade vi på små moln vidare i julkalendersstaden med sexbutiker och spritbutiker inhysta i de finaste gamla husen. Men vad såg jag av det ?!
Vi var fullt upptagna med att bubbla bröllopsplaner i munnen på varandra.
Tillbaka på vårt hotell blev det hångel och mer skumpa.
Vi hånglade så mycket så sedan orkade vi bara ta oss ned till en av hotellrestaurangerna.
En förlovningsmiddag kan ju inte bli annat än rysk!
Vi hade aldrig testat rysk mat förut, men det var fantastiskt gott.
Vi var nästan ensamma i restaurangen och njöt av ryska toner, kände nästan att ryskt var min nya grej!
När vi ätit klart och var mätta och belåtna så kom personalen med dessert, de sa:
"Something sweet - for sweet life"
The Saga Continues...
