lördag 9 januari 2010



Han vaknade försenad igår. Vanliga människor stressar och yr runt i förvirringens moln. Han säger

"- Nä men det här går ju inte. " Och hoppar ner i sängen och ger mig massa kramar och pussar.

Innan han går får jag lite fler. För han säger att om vi inte kramas innnan jag ska gå, ja, då blir ju hela dagen fel..

Han säger ibland att jag förändrat hans världssyn, jag säger att han rubbat hela min värld.

Eva Kipli har skrivit en jättefin dikt om det.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Fint skrivet Lells.

Ej Utgivet Material sa...

tanks babe!
Du, tänkte på en sak! Vad lika du o bro har blivit. Helt stört. Gulligt!