Jag lyssnar på Kungers och blir lite arg. Sen lyssnar jag på The Tiny och blir lite ledsen. Sen lyssnar jag på Jenny Wilson och blir fundersam. Tunga tider, tunga vardagar, tunga mornar.
Går igenom gamla texter jag skrivit om livet, och jag tänker att här jag står jag mitt i "drömmen"; men jag tittar på den. Problematik; jag ska inte titta på den, jag ska leva i den. Hur blev det så? Varför ligger de [drömmarna] där på golvet? Splittrat. Jag har inte haft sönder någon spegel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar