När iskylan slog till, möte jag upp en favorit för att pulsa fram i snön, hem till en annan favorit.
Såhär ser man henne ofta.
Vi tog oss hem till ett fint gammalt hus, där porten var grön och trapphuset knarrade.
När vi knarrat upp för trapporna, möttes vi av denna fantastiska vy.
Som ett kryppin i en saga; med Josef Frank-tapeter och omtanke i varje hörn.
Jill. som bor här, har en vägg av klänningar.
Här är hon själv, den vackra donnan med de fina tapeterna och väggen av klänningar.
Vi satte oss till bords vid en omtänksam dukning.
Pratade om sådant som kändes självklart för oss och tydligen väldigt främmande för andra
[eller är det vi som är främlingar för andra?]
TuvaMinnaLinn med som alltid, vackraste broschen.
Snabbt slog mörkret till och innan jag visste ordet av hade jag jädrans bråttom hem
[som så många andra kvällar nuförvintertiden]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar