Nu skiner solen på dagarna. Jag hälsade den välkommen häromdagen i helt i svart!
Ja med några gulddetaljer också.
Svart kavaj - Myrorna Ropsten, Star Trek- klänningen - Myrorna Fridhemsplan, Halsband Myrorna Tomtebogatan, Hårband H&M.
söndag 13 mars 2011
lördag 12 mars 2011
Update!
Som ni kanske ser har bloggen sig fått en ny header till det egna domännamnet; http://www.ejutgivetmaterial.se/. Illustrerat av min begåvade vän Agnes.
Till detta en söt mail-knapp som jag hoppas fungerar nu!
Dessutom lite nya bilder på mig, tagna av mästerfotografen Maria. Jag kommer säkert pilla lite till, hoppas ni har överseende med min långsamma stil..
Men visst är det härligt med en liten uppfräschning lagom tills våren kommer.. typ nu.
Här är Agz, det kreativa geniet som står för alla illustrationerna på sidan, och hennes blogg !
Här är Maria(I en fantastiskt vacker klänning, hennes farmors eller så, har jag för mig) och hennes hemsida!
Tack ni fantastiska tjejer för all kreativitet ni delar med er av!
Till detta en söt mail-knapp som jag hoppas fungerar nu!
Dessutom lite nya bilder på mig, tagna av mästerfotografen Maria. Jag kommer säkert pilla lite till, hoppas ni har överseende med min långsamma stil..
Men visst är det härligt med en liten uppfräschning lagom tills våren kommer.. typ nu.
Här är Maria(I en fantastiskt vacker klänning, hennes farmors eller så, har jag för mig) och hennes hemsida!
Tack ni fantastiska tjejer för all kreativitet ni delar med er av!
Today it is!
Idag går detta härliga eventet igång! Typ, exakt, nu , kl elva slås portarna upp till Retromässan!
Jag får tyvärr vänta tills imorgon med att åka dit, så passa på och roffa åt er gobitarna nu!
Apropå godbitar så serverar Folkbaren retrobrunch, i samband med mässan denna helg. Fab!
Men imorrn.. då är jag där! Yay!
fredag 11 mars 2011
Att tänka med huvudet och känna med kroppen
Igår på mitt andra möte med en mindfulnessresenär så dök den gamla klassiska existentiella problematiken upp om tanke och känsla. Är de en och samma eller separerade, eller i olika konstellationer för varje människa? Kommer det ena före det andra, framkallar den ena den andra eller hur verkar de?
Jag hostade och snörvlade och kände att mina tankar var högst sammanlänkande med snoret som bebodde min hjärna och mina lungor (grumliga), så lite föreföll det som en fin ironi att det skulle komma upp just då, just där.
Tänker man sig till den medvetna närvaron, eller känner man sig till den?
Vidare funderar jag på om vi ofta intellektualiserar för mycket, abstraherar för mycket, särskiljer oss från kännandet, och kroppen. Vilket kan skapa rubbningar i form av distans till sin egen kropp, det naturliga sunda förnuft som kroppens signaler sänder oss. Kroppens medverkan, vårt kännande och deras sensorer är något som vi ofta förbiser i jakten på att tillfredställa vårt tänkande, eller kanske framför allt, andras tänkande som vi så lätt suger till oss. Att känna efter på riktigt, med helheten, våga känna smärtan som gnager i maggropen, våga möta den, tolerera den och kanske då också, kunna släppa den. Precis som att kunna känna glädje när man gör det och inte bara tänka sig till glädjen som kanske händer någon gång då, i framtiden. Även här är vi inne på, precis som sist , ett område som tolkar en självrespekt, en tolerans mot sig själv.
Detta tar jag med mig från gårdagens möte:
Att försöka vara med kroppen hela vägen - att bejaka hela sin person ( som någon så klokt uttryckte det)
Jag hostade och snörvlade och kände att mina tankar var högst sammanlänkande med snoret som bebodde min hjärna och mina lungor (grumliga), så lite föreföll det som en fin ironi att det skulle komma upp just då, just där.
Tänker man sig till den medvetna närvaron, eller känner man sig till den?
Vidare funderar jag på om vi ofta intellektualiserar för mycket, abstraherar för mycket, särskiljer oss från kännandet, och kroppen. Vilket kan skapa rubbningar i form av distans till sin egen kropp, det naturliga sunda förnuft som kroppens signaler sänder oss. Kroppens medverkan, vårt kännande och deras sensorer är något som vi ofta förbiser i jakten på att tillfredställa vårt tänkande, eller kanske framför allt, andras tänkande som vi så lätt suger till oss. Att känna efter på riktigt, med helheten, våga känna smärtan som gnager i maggropen, våga möta den, tolerera den och kanske då också, kunna släppa den. Precis som att kunna känna glädje när man gör det och inte bara tänka sig till glädjen som kanske händer någon gång då, i framtiden. Även här är vi inne på, precis som sist , ett område som tolkar en självrespekt, en tolerans mot sig själv.
Detta tar jag med mig från gårdagens möte:
Att försöka vara med kroppen hela vägen - att bejaka hela sin person ( som någon så klokt uttryckte det)
torsdag 10 mars 2011
Björn Borg och jag
Vet ni att jag hade sådan tur häromdagen. För femton kronor snappade jag upp den här apläckra sportbagen med Björn Borg och Volvo på. Sedan upptäckte jag också att de matchade såväl till min adidas- tisha som jag hittade för ett tag sedan[Här]. Jag kände mig tvungen att göra en liten Björn Borg-tribute helt enkelt.
onsdag 9 mars 2011
Att smyga på aktsamhetens stig
Det råder en förvirring om själva definitionen av mindfulness som begrepp eller koncept eller metod eller förhållningssätt eller vad det nu kan vara. Många menar att det är ett förhållningssätt eftersom det aldrig tar slut, man blir aldrig fulllärd, det finns inte två upplevelser av medveten närvaro som är exakt lika, då få personers existens ens är lika. Det finns något västerländskt typiskt i detta att söka beståndsdelarna av världens alla hörn. Att till varje punkt och prick förstå och veta, vrida och vända på varje sten.
Lite utav det delikata med mindfulness är att man som Jon Kabat-Zinn säger, måste närma sig mindfulness med aktsamhet. Precis som det bör utövas. Med aktsamhet.
Det vilar något vackert i detta, tycker jag. Att vördnasfullt närma sig själv, att med ömhet behålla sina känslor, att som en klok person sa, vagga sina känslor som ett litet spädbarn vaggas till sömn. Med ömma smekningar dra sig till minnes att ett vetenskapligt förhållningssätt lätt kan bryta ned vitsen med mindfulness. Att det är lätt hänt att hacka upp det som kan kännas så viktigt så att det knappt går att beskriva med ord. Så jag smyger försiktigt på min mindfulnessstig med lätta ninjasteg, för att aktsamt närma mig mitt mål.
Lite utav det delikata med mindfulness är att man som Jon Kabat-Zinn säger, måste närma sig mindfulness med aktsamhet. Precis som det bör utövas. Med aktsamhet.
Det vilar något vackert i detta, tycker jag. Att vördnasfullt närma sig själv, att med ömhet behålla sina känslor, att som en klok person sa, vagga sina känslor som ett litet spädbarn vaggas till sömn. Med ömma smekningar dra sig till minnes att ett vetenskapligt förhållningssätt lätt kan bryta ned vitsen med mindfulness. Att det är lätt hänt att hacka upp det som kan kännas så viktigt så att det knappt går att beskriva med ord. Så jag smyger försiktigt på min mindfulnessstig med lätta ninjasteg, för att aktsamt närma mig mitt mål.
tisdag 8 mars 2011
Om dagen
Jag maskerade nosen och pallrade mig iväg till Universitet i största möjliga försiktighet.
På vägen hem satte monstret i halsen igång igen, så jag tänkte dränka honom i ny Ben and Jerry-smak.
Annars har jag konstant något som detta i svalget.
Eller så trycker jag i mig mängder med frukt.
Jag äter som en gris när jag är sjuk åt förkyldhållet... År det bara jag.. eller känner ni igen detta?
Sedan är det ju Kvinnodagen idag; här får ni titta lite på förra årets inlägg, då min dagsinspiration är lite fattig:
Även detta hära med att det är semmeldagen går mig lite förbi, dock fick jag i mig en halv sådan i helgen. Men det är lite svårt med massa grädde tycker jag, även om själva semmelbullen är himlans god! Vurma vurmar om semlorna idag såklart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
