onsdag 9 mars 2011

Att smyga på aktsamhetens stig

Det råder en förvirring om själva definitionen av mindfulness som begrepp eller koncept eller metod eller förhållningssätt eller vad det nu kan vara. Många menar att det är ett förhållningssätt eftersom det aldrig tar slut, man blir aldrig fulllärd, det finns inte två upplevelser av medveten närvaro som är exakt lika, då få personers existens ens är lika. Det finns något västerländskt typiskt i detta att söka beståndsdelarna av världens alla hörn. Att till varje punkt och prick förstå och veta, vrida och vända på varje sten.
Lite utav det delikata med mindfulness är att man som Jon Kabat-Zinn säger, måste närma sig mindfulness med aktsamhet. Precis som det bör utövas. Med aktsamhet.
Det vilar något vackert i detta, tycker jag. Att vördnasfullt närma sig själv, att med ömhet behålla sina känslor, att som en klok person sa, vagga sina känslor som ett litet spädbarn vaggas till sömn. Med ömma smekningar dra sig till minnes att ett vetenskapligt förhållningssätt lätt kan bryta ned vitsen med mindfulness. Att det är lätt hänt att hacka upp det som kan kännas så viktigt så att det knappt går att beskriva med ord. Så jag smyger försiktigt på min mindfulnessstig med lätta ninjasteg, för att aktsamt närma mig mitt mål.

4 kommentarer:

mamma sa...

Där har du det! Kärnan är Medkänslan som möjliggör hela processen. Wise you are...Klokis

Emmie sa...

tipp tapp, tipp tapp. klok text. snäll mot sina känslor, vilka de än är, träning träning, här med. så att jag blir alldeles yr i bollen. men det är så spännande! att göra en helomformatering av hårddisken liksom.:)

Styleabaad sa...

Mycket sant och väldigt intressant. Det där med att söka upp, dissektera och avsluta något är väldigt västerländskt indeed. Jag vill också tro att mindfullness är en oändlig process.

Ej Utgivet Material sa...

Javisst, jag börjar förstå medkänsla på ett nytt sätt. Det är verkligen en spännande process att förstå sig själv på det sättet.
Hejja Emmie, kul att höra hur din process går.
Jag tänker också som du Elsa, att det är en oändlig process, det fungerar så bra med medkänslan också, för då har man alltid fler chanser.