torsdag 17 mars 2011

Hjärnan - vår överbeskyddande förälder



Igår mötte jag en till person på min mindfulnessresa.

Mina tankar går idag till görandet. Tyngden av att utöva. Att söka en disciplin för att ge sig själv tid. Hur man fokuserar, hur utövandet fungerar.

Jag tänker på sensoriska intryck, störningsfaktrorer i utövandet av medveten närvaro. Hur många intryck vi möts av varje dag, och hur hårt vår hjärna måste arbeta för att sortera dessa. Hjärnan sorterar automatiskt våra intryck, så ser dess funktion ut, om inte annat för att skilja fara ifrån ofarligt. Dessutom sätter varje sorterad tanke igång ett associationsschema som väcker minnen och känslor till liv. Så mycket aktivitet som försvårar ett närvarande fokus.
Samtidigt så är ju denna hjärnaktivitet naturlig, vilket får mig att tänka att på att vägen för att hantera denna naturliga aktivitet måste ske på något vänligt vis, då detta ändå är en funktion som stöder vår överlevnad och gör att vi kan lära oss saker.
Dessutom tänker jag på att associationsscheman även är orsaken till att vi ofta inte lär oss, eller tar emot nya saker, då hjärnan sorterar generaliserat för att den är snabb, där lätt gamla upplevelser aktiverar en känsla som kan få oss att insitinktivt tycka något om ett fenomen vi kaske aldrig stött på. Exempelvis ser vi ett djur med en massa spretiga ben, vilket hjärnan per automtik kanske tolkar som en spindel och sätter igång en känsla av obehag inför just detta djur, fast det kanske inte är en spindel.

När jag försöker fokusera på min medvetna närvaro tror jag att jag ska försöka styrka mina hjärnaktiviteter medhårs, stilla dem, med förståelsen att min hjärna agerar som så för att skydda mig. Som en överbeskyddande förälder.

4 kommentarer:

styleabaad sa...

Intressant! Jag kämpar just nu med att försöka göra en sak i taget - det är så jäkla svårt... min hjärna är redan på nästa aktivitet innan den förra eller förrförra avslutats! (om du förstår hur jag menar?)

Ej Utgivet Material sa...

Ja verkligen. Jag kan bli så trött på mig själv vad det gäller det där, också har jag en förmåga att göra det på kvällarna, inför sovande. Typiskt dumt. Då försöker jag göra någon övning istället. Jag tror också att jag har en innerlig intention att vilja vara lite före, att kontroller och organisera, som på något vis är kopplad till motsatsen, att det annars blir någon form av katastrofkaos eller så. Men då brukar jag tänak att jag ska öva på att se att det inte inträffar ngt kaos... osv.. Sedan så är det så svårt i ett överhypat samhälle som förväntar sig att man ska göra fem saker samtidigt minst....knivigt.

Emmie sa...

mycket intressant! det känns bra att läsa om detta, i min resa på att lära hjärnan att sortera in i nya fack, hitta nya fack, där inte det endaste facket är rädsla.
men jäklarns vad jag ryser när jag ser bilden här över, haha!

Ej Utgivet Material sa...

Ja precis Emmie där är du något på spåren tror jag!

Ja visst är bilden härlig! Det är skylten med portnumret över vår port, där jag spottade den spindeln en sen kväll och halade fram kameran! =)