Lately.. through Instagr.am

har jag lett åt att den gulligaste mamman.

har det varit många besök hos läkare och sjukgymnasten.

konstaterat att soffa, we lööv you.

försökt mig på alla huskurer i världen för att bli frisk. (och idag fick jag huxflux 39 graders feber..?)

beundrat hur eftermiddagsskuggorna dansar in över benig fisbensparkett.

har jag använt mitt fina halsband från AG47 nästan varje dag.

unnat mig färska bär och amerikanska pannkakor med blompynt för ögats aptit, till mellis.

funderat på kakeldekor och hur mycket turkost som blir för mycket turkost.

har skuggorna spelat på gitarren och den har gnistrat tillbaka.

tuffat båt ned till Visby.

där vi livsnjutit som få.

sett de mest magnifika porträtten till havs.

unnat mig M&Ms.

och  snacksat favvo-bilar från Ahlgrens.

haft ett mantra i huvudet gällande framtida karriärsplanering.

dött lite i hjärtat av att få sniffa på havets hårda vindar.

pratat mycket med min lilla fina sys, Iss.

tagit flera flera vilopauser, bästis och jag.

Fått lavendelkorv och marinerade oliver från Cassis i Frankrike.

Korven smakade lika gott som lavendel luktar och oliverna påminde mig om pappas hemkomster från Marocko då vi packade upp mat i köket mitt i natten och jag åt oliver tills någon sa åt mig att sluta. 

Har jag bestämt mig för att jag behöver fotriktiga skor och inhandlat dessa apsnygga retro adidas.

Vart jag tvungen att lämna den finaste vågen vid ett besök på myrorna Ropsten. Man kan ju inte få allt.

Har jag packat upp de sprödaste äldsta glasen i rökiga färger med år av karaktär.

ACT

"Tacka vet jag åldersrynkorna- ådror för att visheten ska rinna fritt!", sa jag som en kommentar apropå mitt inlägg som handlade om att ha två starka sidor inom sig själv; "Mellan den fria och den kloka".
Jag sa också att jag nog visste om detta om mig själv när jag var yngre men föga accepterade de båda. Vidare på detta spår så tycker jag ACT är en intressant terapiform, där acceptansen som det talas om inom mindfulness är i fokus. Acceptance Commitment Therapy. Grundtanken vilar i att människan naturligt vill undvika plågor eller lidande men genom sådana strategier senare blir fast i just det lidande som man försöker undvika.

 "Behandlingsmetoden går ut på att människan som fullt kapabel till att lära sig vara närvarande i situationen och lära sig att agera som har en inlärningshistoria samt utifrån vad situationen kräver antingen förändra eller fortsätta med beteenden i syfte att komma närmare sin egen livsriktning och leva i linje med sina egna valda värden"

Min instinktiva tanke går till bönen [jag inte är religiös men tycker jag att denna bön fungerar även för icketroende om man bara ser sig själv som Gud] Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Jag tänker även på klyschan att acceptera sig själv är första steget till att kunna acceptera andra, vilket för mig har lite samma ínnebörd som älska dig själv först för att kunna älska andra. Jag har alltid tänkt på alla dessa idéer som självklara, men som med så mycket annat, har jag insett att även om jag tror mig förstå, så är jag inte medveten. Medvetenheten kommer inte per automatik.
Därför var jag nog fast i mig själv, precis som de flesta andra, utan att kunna resonera med mina två starka sidor. Utan att kunna ställa mig bredvid, skapa distans, ge utrymme för eftertanke eller ens våga stå kvar i den nutid som rådde. Mitt i stormens öga utan att finna en lugn plats.
Jag hade svårt för att stå ut en känsla. Därför lät jag nog en av mina starka sidor helt sonika ta över, och hanterade situationer genom flykt eller undvikande beteende.

Man behöver inte köpa ACT som terapiform, eller koncept. Men däremot tycker jag att man kan suga på ideén.. Såsom jag gör med det mesta nuförtiden. Jag försöker stanna lite i känslan och se vad som händer.
Det är som att vara ballerina från jätteland på en balanstråd från lilleputtland. En balansgång som är ganska svår. Samtidigt som jag vill leva livet till max, känna massa känslor och låta mig fyllas till sprickningsgränsen [för sån är jag...]....så kan det vara bra ibland att kunna distansera sig, att vara i nuet, accpetera det som är, utan att låta sig ätas upp av känslan.

På något vis är det som rynkorna, som alla är så rädda att för att få och de gråa hårstråna, ett tecken på, på att det flyter. ACT går ut på att lära sig. Att lära sig innefattar ofta ett tidsperspektiv, att kunna ha erfarenheterna i ryggsäcken och veta att jag inte måste agera ut på alla instinktiva känslor. Så jag tänker att rynkorna låter visdomen rinna fritt, de gråa hårstråna tyder på nyanser. Inte vill jag byta ut dem mot tonårsångestens vågdjupa känslohav.

Pricken över i

När vi köpte vår nya soffa var tanken, att vi, så småningom, skulle hitta en fåtölj till, och det har vi äntligen gjort! Jag ville ha en läsfåtölj där man riktigt kunde sitta och grotta ned sig i härliga böcker i timmar... Vi tittade och suktade efter Bruno Mathsson-fåtäljer som den HÄR men tyckte att alla var lite för dyra för oss just nu. Så av en slump hittade vi denna pärla! Hon heter Scarlet, verkar vara från sjuttiotalet och väntade på oss på Myrorna Ropsten i söndags för 350 kronor. Helt perfekt, passar som pricken över i med soffan och resten av rummet.

Så välkomnar vi Scarlet till familjen! Hej Scarlet!

Mer bilder i  "hemma-miljö" kommer sedan såklart. 

I provrummet... pt 5

För ett tag sedan var jag på mitt favvo-Stadsmissionen, Nytorget. Där hittar jag alltid en grej för mycket och denna dag fanns dressar nog för att fylla upp en hel bal!

Kreppad, svart figursydd dress. Sådana som funnits nyskapade på H&M hela vintern och våren. Denna vintage såklart.

Bilden gör inte färgen på denna dress rättvisa, den var i den klaraste vackra auberginefärg med fjärilsvingar. Blir inte så mycket mer vackert än så..

Riktigt partystass a la Purple Haze.

Den skönaste grönaste med guldknappar, söta fickor och krage i kina snitt.

Så vackert mönstrad dress i 60-tals snitt med rund krage och ett skärp.

En läcker sak i fräsiga färger med luva.

Bärröd sommardress, figursydd med söt krage!

En krämigt rosa Anna Holtblad-dress. Klassisk.

Helt oanvänd med prislappen kvar!

 Babyblue och guld, med de finaste guldknapparna och matchande skärp.

En till darjeeling i babyblue och guld, sitter fint över bysten med ett kreppat fall...

SÅ mycket gött! Vilken dress tror ni jag hade svårast för att lämna?

Strykjärnet Creperi & Logi

Slitna av värme och båt blev vi ju hungriga, vad bättre då än att käka crêpes? Eller  mer korrekt i detta fall, Galettes!

[Vår förlovningsrätt förövrigt!]

Strykjärnet är ett av de mysigaste små ställena mitt i ett hörn i centrala Visby.

Allting känns så Gotlands-snyggt, med slitet vitt trä, betong, plädar och snyggt stuff hängandes i tak och på väggar!

Vi skrev såklart ett meddelande i kärleksboken.

  

Sedan beställde vi en varsin Gallette.

Medan vi väntade hittade vi en ask med meddelanden, bland annat från en Australiensare. Sådana hemliga detaljer gör mig glad.

Jag drack världens godaste cider,och då bör sägas att jag inte gillar söt cider, men denna var inte söt och helt perfekt.

För mig blev den en Gallette med skagenröra och bacon, Min han tog en med chevre, kyckling och valnötter.

Jag rekommenderar varmt ett besök om ni är i Visby!

Heta dagar i Visby pt 2

I Visby var det hett på kullerstenarna och jag hade eftertänksamt packat ned mina tunnaste plagg för just sådana dagar. Tunikan hittade jag nyss på Myrorna, alldeles tunn och skir, byxorna hittade jag HÄR i Köpenhamn, förra sommaren och har hängt med mig jämt sedan dess!

♥ Heartfulness

Förra veckan mediterade jag till den guidade meditationen "Dying before you die" av Kabat-Zinn. "Makabert", tänkte jag, att envisas med att  till och med meditera, till dödens skeende. Men samtidigt är den guidade meditationen bra på just det sättet, att den påvisar det viktiga med att leva.

Denna vecka mediterar jag till den guidade meditationen "Heartscape" som handlar om att kunna förmedla den kärleken som kommer med utövandet av mindfulness, även till sig själv. Tanken är att vi alla männsikor är en del av en helhet och att när vi kan uppleva acceptans och kärlek till oss själva så gör det på så sätt även till andra, då vi alla är en del av samma helhet. Något som även framkom i intervjuerna jag gjorde till min C-uppsats. Kabat-Zinn presenterar i detta sammanhang ett 'mindful' mantra;

" May I be safe and  protected, and free from inner and outer harm, may I be happy and content, may I be whole and healthy, to whatever degree is possible, may I experience ease of wellbeing. "

Genom att upprepa dessa affirmationer i meditation menar han att vi så smånigom ska kunna känna dem. Viktigt är att de inte upprepas mekaniskt utan med intention, som de intentionella människor vi är, att vi säger det med mindfulness, eftertänksamt och menande. Kabat-Zinn menar att det kan kännas konstlat till en början, för vem är denna jag som önskar detta och vem är denna jag som tar emot denna önskan? Kabat-Zinn menar att dessa jag möts i den känslan av att uppleva dessa affirmationer. Jag tycker att det är bra att han ställer frågan för det är instinktivt min tanke när jag försöker tänka kärleksfullt om mig själv. Flera av de andra meditationerna som Kabat-Zinn leder har jag haft lätt för att förstå, ta till mig och utföra. Men kärleksfullheten är svårare, speciellt när det gäller sig själv. Återigen till denna diskussion om empati för sig själv som vi tidgare fört.

Det är lättare tycker jag att tänka sig sig själv som en del av allt och på sådant sätt uppleva kärleksfullhet. Att kärlek till en själv inte är begränsat utan gränslöst, som genererar ut när det går att uppleva. Det går även bra att tänka affiramtionerna om någon annan, antingen någon som du älskar eller den svårare övningen; att säga det och mena det till någon du inte känner till eller, ännu svårare, någon du har ett krångligt förflutet med eller som är problematisk för dig. Att erkänna att de även är intentionella människor som vill vara lyckliga, utan att förlåta dem men genom att erkänna deras mänsklighet och överbrygga problemen som varit emellan er.
Så jag övar, båda på att känna kärleksfullhet mot de jag inte kommit överens med men även mot mig själv. Men att jag känner mig löjlig när jag ska bli kärleksfull mot mig själv kan jag inte bortse ifrån...så jag börjar i den änden. Samtidigt så är det ju sant som alla säger att den situationen som upplevs som svårast är den som går att lära sig mest av. Att nå denna känsla av helhet i kärleken till sig själv menar Kabat-Zinn är
" ease of wellbeing, the opposite of disease that we so often experience". 

Han menar även att the intressanta med kärlek är att den är gränslös och därmet även en evig tillgång. I utövandet att upprepa affirmationerna för andra så kan det hända attdu upptäcker att du vill bjuda in fler och fler i dina tankar när du upprepar affirmationerna. Kabat-Zinn menar att kanske till och med att fler människor dyker upp i  affirmationerna omedvetet, kan det bero på att hjärtat är större och visare än vad vi själva tror?

Hur fungerar ni? Låser ni ert hjärta för de som ni inte instinktivt gillar? Kan ni känna kärlek för er själva?

Är ni intresserade av att veta mer om detta så kontakta mig så kan ni få ta del av min uppsats.