tisdag 5 juli 2011

♥ Heartfulness

Förra veckan mediterade jag till den guidade meditationen "Dying before you die" av Kabat-Zinn. "Makabert", tänkte jag, att envisas med att  till och med meditera, till dödens skeende. Men samtidigt är den guidade meditationen bra på just det sättet, att den påvisar det viktiga med att leva.

Denna vecka mediterar jag till den guidade meditationen "Heartscape" som handlar om att kunna förmedla den kärleken som kommer med utövandet av mindfulness, även till sig själv. Tanken är att vi alla männsikor är en del av en helhet och att när vi kan uppleva acceptans och kärlek till oss själva så gör det på så sätt även till andra, då vi alla är en del av samma helhet. Något som även framkom i intervjuerna jag gjorde till min C-uppsats. Kabat-Zinn presenterar i detta sammanhang ett 'mindful' mantra;

" May I be safe and  protected, and free from inner and outer harm, may I be happy and content, may I be whole and healthy, to whatever degree is possible, may I experience ease of wellbeing. "

Genom att upprepa dessa affirmationer i meditation menar han att vi så smånigom ska kunna känna dem. Viktigt är att de inte upprepas mekaniskt utan med intention, som de intentionella människor vi är, att vi säger det med mindfulness, eftertänksamt och menande. Kabat-Zinn menar att det kan kännas konstlat till en början, för vem är denna jag som önskar detta och vem är denna jag som tar emot denna önskan? Kabat-Zinn menar att dessa jag möts i den känslan av att uppleva dessa affirmationer. Jag tycker att det är bra att han ställer frågan för det är instinktivt min tanke när jag försöker tänka kärleksfullt om mig själv. Flera av de andra meditationerna som Kabat-Zinn leder har jag haft lätt för att förstå, ta till mig och utföra. Men kärleksfullheten är svårare, speciellt när det gäller sig själv. Återigen till denna diskussion om empati för sig själv som vi tidgare fört.

Det är lättare tycker jag att tänka sig sig själv som en del av allt och på sådant sätt uppleva kärleksfullhet. Att kärlek till en själv inte är begränsat utan gränslöst, som genererar ut när det går att uppleva. Det går även bra att tänka affiramtionerna om någon annan, antingen någon som du älskar eller den svårare övningen; att säga det och mena det till någon du inte känner till eller, ännu svårare, någon du har ett krångligt förflutet med eller som är problematisk för dig. Att erkänna att de även är intentionella människor som vill vara lyckliga, utan att förlåta dem men genom att erkänna deras mänsklighet och överbrygga problemen som varit emellan er.
Så jag övar, båda på att känna kärleksfullhet mot de jag inte kommit överens med men även mot mig själv. Men att jag känner mig löjlig när jag ska bli kärleksfull mot mig själv kan jag inte bortse ifrån...så jag börjar i den änden. Samtidigt så är det ju sant som alla säger att den situationen som upplevs som svårast är den som går att lära sig mest av. Att nå denna känsla av helhet i kärleken till sig själv menar Kabat-Zinn är
" ease of wellbeing, the opposite of disease that we so often experience". 

Han menar även att the intressanta med kärlek är att den är gränslös och därmet även en evig tillgång. I utövandet att upprepa affirmationerna för andra så kan det hända attdu upptäcker att du vill bjuda in fler och fler i dina tankar när du upprepar affirmationerna. Kabat-Zinn menar att kanske till och med att fler människor dyker upp i  affirmationerna omedvetet, kan det bero på att hjärtat är större och visare än vad vi själva tror?


Hur fungerar ni? Låser ni ert hjärta för de som ni inte instinktivt gillar? Kan ni känna kärlek för er själva?
Är ni intresserade av att veta mer om detta så kontakta mig så kan ni få ta del av min uppsats.

5 kommentarer:

Styleabaad sa...

Jag håller med dig om att kärlek till sig själv är svårt, men ibland brukar jag "ta ett steg tillbaka" och tänka - hade jag behandlat en vän såhär? Sagt sådana hårda ord som jag nu säger till mig själv? Jag försöker sen behandla mig själv som om jag vore en god vän, med den respekt som jag förtjänar! Det brukar fungera bra!

Janna sa...

Klok kommentar ovan. Så ska jag också börja tänka när jag är lite för hård mot mig själv.

Ej Utgivet Material sa...

Ja det är nog precis det som Kabat-Zinn menar med att man kan säga affirmationerna till någon man bryr sig om först och främst för att sedan kunna få sig själv att kunna känna detsamma för sig själv och sedan gå vidare med en neutral person, en person man haft problem med osv...

Emmie sa...

så himla intressant! det sjönk verkligen in idag, som om jag verkligen suktade efter en sån här text..:) ibland har jag svårt att koncentrera mig på för långa texter, men inte idag.
jag försöker att lära mig att göra som Elsa i kommentaren ovan, och igår fick jag även tipset att tänka hur man uppmuntrar små barn, t.ex när de skall börja gå och ramlar och faller och tränar och misslyckas. man säger ju inte, men fy, du ramlade, du kan aaaaaldrig lära dig gå! man uppmuntrar ju och berömmer till max! det skall jag försöka ta till mig och göra när jag gör något som jag tränar på, som är bra. jag är så himla bra på att banna mig när jag misslyckas...och bara tänka på det jag inte gjort, eller det jag tabbat mig med. istället kan jag försöka tänka på det som har varit bra, som jag lyckats med, eller misslyckats men att försöka igen.

jag läser jättegärna din uppsats!!

Ej Utgivet Material sa...

Jamen precis Emmie, helt rätt! Jag mailar den till dig =)