Jag gillar inte att namnge saker.: Att vänta sig före.

fredag 17 september 2010

Att vänta sig före.

Jag tänker ibland att förväntningar har blivit till
min största fiende.
När jag tror,drömmer och hoppas och det inte blir som jag tänkte mig i förväg.
Hur svårt det är då.

2 kommentarer:

Janna sa...: Mmm, sant. På't igen bara Leilisch, men med en annan synvinkel!; 17 september 2010 kl. 09:11
Ej Utgivet Material sa...: Åh men precis så. Just det är svårt!; 17 september 2010 kl. 10:41

Skicka en kommentar

Mina fingrar läcker ofta ord, de söker sig till meningar på papper, rinner ut lite i kanterna och är sådär operfekta precis som jag. Mina ögon letar vinklar i vrår och stora skyar, ser stilleben i ordnat kaos och konst i klotter. När tiden inte räcker till slutar jag springa efter den och stannar till eftersom nästa sekund ändå aldrig går att fatta tag i. När folk vill kalla mig kvinna, halvmarockan, blivande fru, kattägare, kampsportare, personalvetare, psykologiintresserad slår min tunga knut för jag gillar inte att namnge saker. Jag är outgiven, ofärdig, oakademisk, opraktisk och oäven. Helt i imperfekt. Allt du läser och ser är Ej Utgivet Material.