Long time no seen

Vi började fredagseftermiddagen med lingon.

Smälte mörk choklad i ett vattenbad.

Brassade på kött, sötpotatis och pumpa i ugnen.

Det fräste på i en timme eller så. På fredagar är det fint att kunna äta mat som tar minst en timma att göra.

Jag stekte nektariner i söt, mörk sirap.

Vissa fick för sig att doppa chips i smält choklad...[varför inte]

Jag freebasade gällande efterrätt.

När alla mina favoriter var med, smördeg, smältchoklad, havssalt, pumpakärnor och sirapsstekta nektariner, ja då var jag ju ganska nöjd.

Min han luftade vin på karaff.

Kryddade ljummen sallad med rosmarinkvist.

Och så var ju han här! Världens bästa Anders!

Han hade varit i Amerikkat. För ett tag sedan nu, men vi hade inte setts sedan dess. Nu satt han äntligen i vår soffa och berättade om cykelstyren som ramlar av från Cykelringens skräpiga cyklar. Mitt på övergångsstället. Visste ni att Anders varit tävlingscyklist?  Åh vad jag har saknat denna människa.

Lämplig middagsmusik valdes ut.

Bordet var pyntat.

Och vi åt tills magen var full i fyra snibbar och ett hörn [eller vad man nu säger.]

Sen övade vi gangstaskillz med SthlmMaffia.

Där det visade sig [som vanligt..??] att lilltjejen var bra på att mörda ochh fucka up. Medan jag har otur i spel. men såklart massa tur i kärlek.