Träden som kammar igenom håret med nakna, långa, smala grenar. Nästan som en gammal kvinnas knotiga fingrar.
Vinden som putsar runda kinder röda, med en bilmekanikers iver för att få fram den inre glöden.
Den asfaltsklädda trottoaren som vittnar om att man bor i arbetarnas stad.
Där kanterna krullar upp sig när bekymmerstyngda arbetare placerar en tung fot framför en annan.
[där Per Anders Fogelströms arbetarstockholm möter en nedklottrad St Eriksbro]
[där Per Anders Fogelströms arbetarstockholm möter en nedklottrad St Eriksbro]
3 kommentarer:
Jaha, St Eriksbron!
Jag kollade och kollade och fattade verkligen inte vart det var. Men nu ser jag ju. Haha, en minut ifrån där jag bott i 22 år liksom och jag känner inte igen mig.
Det är VÅR! Lovely!!
Nä ibland ser man ju vardagen ur nya vinklar! Det är också någon som har klottrat SP AI N på bron. kärlek i staden, vår i luften!
Skicka en kommentar