Inshallah

När jag träffar på dåligt självförtroende, ångest, dåligt samvete, onödigt tjafs och sådant, tänker jag på döden.

Jag brukade fråga pappa om saker som låg i framtiden och han svarade ibland nej och ibland ja: inshallah [om Gud vill]. Jag tror inte på Gud men jag tror på livet. Innebörden av inshallah, som begrepp, är att döden lurar runt hörnet.

Det är något jag tror på.

Sen DÖDSINSIKTEN slog mig [Hårt i ansiktet] har alla negativa tornados kortats ned till små vindpustar. Om jag dör imorgon är det likasåväl att leva idag.

Glädje som sorg, alla vindpustarna är liv.

När man inte tror på Gud är det lätt att se mörker[intet] efter döden. Om jag väntar mig mörker så måste jag se alla sorters färger idag och imorgon, och de få dagarna jag har att lämna mina avtryck här i den stora livshistorian.

Nu.

Så därför förlåter jag mig själv för mycket, älskar så det gör ont och skrattar tills tårarna faller. Domedagen är inte relevant för mig.

Inshallah.

Hon,den där, råkade ut för en herrans massa tornados..