

Mina fingrar läcker ofta ord, de söker sig till meningar på papper, rinner ut lite i kanterna och är sådär operfekta precis som jag. Mina ögon letar vinklar i vrår och stora skyar, ser stilleben i ordnat kaos och konst i klotter. När tiden inte räcker till slutar jag springa efter den och stannar till eftersom nästa sekund ändå aldrig går att fatta tag i. När folk vill kalla mig kvinna, halvmarockan, blivande fru, kattägare, kampsportare, personalvetare, psykologiintresserad slår min tunga knut för jag gillar inte att namnge saker. Jag är outgiven, ofärdig, oakademisk, opraktisk och oäven. Helt i imperfekt. Allt du läser och ser är Ej Utgivet Material.
Agnes Larsson [klicka på bilden ovan] har ritat bilderna, de andra tillhör mig, om inget annat anges.
5 kommentarer:
Jag ser dig varje dag när jag åker förbi där. :)
Hade gjort en fototapet av den om jag var du:)
Janna; Känns det som om vi umgås ganska mycket då? =)
Minna: Hm.. intressant idé. Frågan är om jag pallar ser mig själv så mkt? haha..
Ja precis så är det. Vinkar lite varje gång men du vinkar aldrig tillbaka :(
åh men jo jag vinkar! Inifrån liksom. Det syns bara som en bekymmersrynka i pannan...
Skicka en kommentar