stod jag och mamman på en trappa till ett rött hus med vita knutar
jag gav henne min kjol som hon kände sig fin i
det blev hon himla glad för
på morgonen vaknade vi då det hade varit oväder
och blöta spår hade dröjt sig kvar
vi besökte ett ställe som omfattade många minnen, gammelmormor Ellens hus och hennes söners, möbelaffär och verkstad i Örkelljunga
Huset var numera ommålat. Det skedde ett mord där för några år sedan, efter att huset blivit köpt av en frireligiös förening. I Örkelljunga genomförs minst antal skilsmässor och är den lilla by där flest antal frireligiösa föreningar håller hus.
Mamma berättade hur de lekte i huset när de var små. Att hennes mormor Ellens sovrum låg på övervåningen och hur hon drog omkring med en söt liten svart hund i trädgården. Jag kommer ihåg när jag var liten och sprang omkring i huset som stod tomt som ett museeum, drog ut alla lådor och förundrades av alla fina små ting.
Precis mitt emot huset låg det stora möbelhuset, där vi kunde springa på heltäckningsmattorna tills vi ramlade, där man tvärsöver gatan kunde få följa med mormors bror Gösta in i verkstaden och dra ut alla små skruv-och beslag lådor tills vi hittade en vi villa ha. Som vi fick. Gösta såg lite ut som Toker från de sju dvärgarna, pratade så bred skånska att jag alltid fick gissa på vad han sa och hade snälla, små ekorrögon. Mormor hade två bröder till som jag inte kommer ihåg så väl.
Många vackra minnen har väckts till liv under vår vecka på Västkusten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar