Bakom tennisbanorna i trakterna där vi varit, gömmer sig en fin skog.
Där träden hänger med sina långar armar.
Där stammarna är nakna tills ganska långt upp.
En sittplats som överlevt på skogens villkor.
En annan har byggts efter skogens villkor.
I vissa träd kan man spana långt.
Medan andra träd förlorat sitt spanläge.
Jag spanar mestadels uppåt, för att se hur långt solens strålar kan nå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar