Ett fynd såklart!

Vi åkte in till Örkelljunga. Av flera skäl. Vi åt en fattig lunch på ett hak som endast hade fina skålar.

När vi kom ut såg jag den här skylten....

"700 kvm verkligen???", tänkte jag. Efter den första smala gången, där glasen stod travade på hyllor, väntade en lada. Precis som i lustiga huset såg det ut som att de skulle fallla över ens huvud närsom. Där skakade varje pinal för varje steg vi tog. Från den stora ladan gick en riktigt vansklig trätrappa ned till nästa plan. Vilket genast blev mitt favortiplan.

Där hittade vi saker som fick oss att fundera över hur mycket vi EGENTLIGN kunde packa med oss..

Sedan fanns det tydligen en trappa till, med ett plan till..

Där stod en liten soldat och vaktade godbitarna, som jag kände att jag skulle låta

vara.

Mannen som ägde dessa våningsplan berättade att det fanns ett till. En våning upp, där han bodde på 133 kvm. Redan 1890 fanns järnhandeln och sedan dess hade den byggts på med fler utbyggnader. Han hader varit resande tills han fick erbjudandet om att slå sig ned här.

Tack för det säger jag. Jo, han avrundade ju alla priser nedåt.

Detta firades på ett mycket snajsigare hak.

Där plastborden hade marmormönster, personalen bar ut och torkade av stolar, och vattnet var isande kallt.

När vi kom hem kunde jag inte låta bli att packa upp hela påsen för 100 kronor.

Hyllan inkluderad.