Om en Dåtid

Åh. Jag var en sån ambitiös tjej

En sådan som sa

”Ja vad kul!” med extra utropstecken.

En sådan som tänkte i form av motton,

”Jag testar allt en gång”

”Är man bara positiv så går allt”

”Ler man på utsidan så ler man så småningom på insidan också”

Jag kunde inte gråta

Jag tyckte folk skulle sluta gnälla

hjälpa till och hugga i

När splittrorna av colgateleenden

låg på marken med sönderskrumpnande tänder

när positiva tillrop

blev till de falskaste lockrop

när den där energiska blicken

blivit till två tomma hål

Då undrade jag vad som fanns under allt det

Vad fanns kvar av hon som gett allt och inte fått något tillbaka

fanns det bara ett skal kvar utav

Någon frågade,

 ”Vad har du för intressen? Vad gör du på fritiden?”

Och jag kunde inte komma på något. Jag lyssnade inåt och det ekade tomt tillbaka till svar.

-     - Jag vet inte.