När de bekommer, virar in mörka slöjor i ordinära tankars fluffiga moln, och kväver till med sin linda. När de gör det, slaget i magen, som skapar en chockvåg av av svart galla och ger den där känslan av att vika sig dubbel.
Som jag känner igen såväl nu som då, i högstadiet på väg hem från skolan, dubbelvikt med armarna runt om, som för att försöka hindra skvalpet.
Kroppscanning idag tänker jag. Precis nu behöver jag det. Hur svårt det kan vara att förnimma sin vänstra stortå just då, när det går ett svart stormigt hav på förnimmelsehoristonten. Detaljer, tänker jag.. hur lätt det är att låta sig ryckas med i detaljer av ett liv, och hur svårt det kan vara att fokusera på detaljer i ett liv.
Så, nu, åter till helheten.
[Bild från Etsy.com]
4 kommentarer:
fy farao vad du beskriver det bra i ord!!
ta hand om dig fina. kroppsscanning låter bra.
tack fina du, och detsamma. God söndag på oss.
Men på något sätt är det samtidigt just då (då man behöver det som mest) som svårast att inse att man måste varva ner, andas och bara vara - det viktigaste är ju att verkligen göra't också! Det behöver jag själv träna mer på! Hoppas att tankarna klarnar efter din lugna stund!!
Tack Elsa, ja lite lugnare blev det! Men man måste öva som sagt.
Skicka en kommentar