För några helger sedan såg vi filmen " Nowhere Boy" som handlar om John Lennons liv som ung.
[Den var så kort, jag ville bara ha mer!] Den filmen väckte en kaskad av minnen som sköljde över mig med Tsunamistyrka.
Jag kommer ihåg kvällar i min första killes pojkrum, hur saltlakrits och vidöppet fönster i vinterkyla med Strawberry Fields Forever kunde få hjärnan att snurra på ett speciellt sätt efter som Nothing is real. Hur viktigt det var att bara gilla den senare eran av Bealtes, de riktigt mystiska låttexterna eftersom allt annat lät som Beach Boys. När jag praoade på Svala & Söderlund, den Kungliga Hovleverantören av Musik och hur jag envist tjatade mig till " The Blue Box", den mest populära samlingsskivan av Beatles. " Men snälla Leila, det tar fler månader för oss att få in denna till affären igen". Och jag tog den.
Jag kommer ihåg I am the Walrus låttexten som kunde få mig att glömma läxor, svåra saker som hände hemma och få mig att tänka på hur det skulle vara att sitta på ett cornflakes och vem som egentligen var the eggman, och hur jag kunde varje rad av denna besynnerliga låt.
Jag kommer ihåg Eleanor Rigby i hörlurarna, stora tårar över ett brustet hjärta och känslan av att vara ensammast i världen. Mamma som sjunger med till Here comes the sun. Hur jag står i stora ljushallen och uppträder som John Lennon, vi sjunger "Hard Day´s Night" i sexan och hur viktigt det var att kasta pärlor åt svinen och vi slängde ut plastpärlor över allihop, alla barn i årskkurs ett till sex.
Jag kommer ihåg när jag såg Beatlesfilmerna och önskade att jag levde då då då.
7 kommentarer:
Hehe! I samma pjäs som du var Beatles var var en elak hertig eller något i Wilhelm Tell. Vilken konstig tidsresa. Började med Wilhelm Tell, fortsatte med ett långt hopp framåt till The Beatles för att sist hälsa på Jacques Chirac i Frankrike... Va fan?
Vad var syftet med den pjäsen egentligen?
Just det! Ditt hästminne går alltid att lite på! Det var väl en fri tolkning av en tidsresa, säkert Gunillas påhitt va? eller sexan.. måste ju varit Lotta?
härliga minnen!
Jag är uppvuxen med alla dessa låtar då min mamma var ett fanatisk Beatles-fan som kunde alla texterna utantill och spelade LP skivorna tills öronen blödde! Jag älskade Sgt Pepper's och Magical Mystery Tour! Fasen helt fantastisk musik! Jag såg Nowhere Boy för ett tag sen och jag kände precis som du - jag vill ha MER!!
Härligt härligt! Musiken ger verkligen de starkaste minnena. EN sträng kan slå an på så mycket.
Visst va filmen bra. Men du måste bara se across the universe, en musikal som bara innehåller beatles låtar. Bono o Joe cocker gästspelar. Ja älskar den filmen.
Absolut! Tack för tipset!
Skicka en kommentar