Jag, han och en låt vi inte visste var vår.

Han pluggar in mina hörlurar och trycker på play.

- Jag hörde den här låten imorse och blev så arg för att det inte var jag som skrivit den till dig.

Han söker min blick när jag lyssnar. Sådär nyfiket och öppet som om han öppnat upp varenda dörr till sitt inre på vid gavel och är lite rädd för ett stark drag som skulle få dörrarna att smälla igen.

Jag tittar på honom och ler. Varje ord är så välbekant. Som om någon lyssnat på våra mest intima samtal, läst våra sms och snott våra smeknamn.

Jag tänker att jag hoppas att han ser att mina ögon lyser.

Av just det ljuset som kan få skina in genom hans öppna dörrar och fylla rummen med värme.

Han ler - jag ler, vi tar en varsin klunk kaffe och det känns pirrigt någonstans djupt därinne.