Behind the Scenes

Jag tänkte att vi med hjälp av kameran ska få följa med bakom scenerna när jag fotades för Stadiumkatalogen i Milano i våras. Hela oglamorösheten blottad liksom.

Här är jag dag två, ganska utmattad efter dag ett. Som innebar att vi direkt från flygplatsen (där jag förövrigt blev stoppad av italiensk polis som undrade om jag verkligen kom från Sverige och förövrigt den ENDA passageraren från mitt svenska plan som blev stoppad...) till "location" vid Lake Como där det blev smink på och sen in i vanen för att fotas efter fem timmars väntan i vanen. Tio timmar senare middag på hotellet vid nio-snåret. 

Vi var alltså vid en gammal arena, och här är resultatet som syns i katalogen. Bilden under är från själva "rekandet" över vart bilden skulle tas.

Här i den lilla öppningen står jag och sparkar högt, i kall luft och med stela ben. "Kan du sparka högre? " "Nej.. Inte ouppvärmd..."

Jag lutar mig även lite casual mot pelaren. Spanar efter en tid som flytt kanske. 

Ombytesdags. Byt om i bilen, jag och manlig modell turades om, in i bilen och byt om, vänta inne så sminket inte rinner, kom ut det är din tur. Typ så i tolv timmar.

Man får ju hålla andan uppe! Hey Hey.

Så här nedanför står jag och rockar rockring. Gick upp i det lite väl mycket, fick dämpa mig så bilderna skulle bli "snygga".

Rockring är barnsligt kul. 

Plågobild. Vem häller en flarra vatten över sig när man tränat egentligen? Detta var sista bilden från dag ett, sminket sätter sig bra i ögonen och jag såg lätt knarkat rödögd ut dagen efter. Det bästa var dock att jag hade på mig mitt enda par skor jag hade med mig, som blev tyngblöta. De två timmarna i bilen till hotellet efter detta var ganska blöta, kalla och hungriga. Vilket som tur var kompenserades upp av det mest fantastiska läget på hotell någonsin typ. Kolla in det HÄR. 

Vi lyckades med denna bild innan vattenflarran iaf, den blev de sjukt nöjda med och detta blev ju omslagsbilden. 

Muren som dessa rovfåglar vaktar är den som bilderna tog emot. 

Här är ett styck manlig modell som blir sminkad i vårt "hem", vanen. Det var även han som var så otroligt lik min bror, till utseende och sätt. Fast min bror är snäppet vassare såklart.

Så blev den sminkningen!

Här sitter jag i vanen och väntar. Hungrig och törstig. Fanns bara cola i bilen och jag är inget fan av läsk.

Men där blev de bilderna tagna.

Sedan tog vi några bilder i studio hemma i Sverige också.  Som denna.

Efter tolv timmar, dag två, satt jag i vanen och fick vänta på att alla modeller skulle bli avsläppta på diverse locations. Sedan tittade chaffören förvånat på mig, som om han inte sett mig förr och sa "And you?". Jag svarade med det hotellnamn jag fått. Han sa" That´s no hotel, that´s a streetname." Han körde till gatan hursom, sprang in på ett hotell och frågade något, kom tillbaka, muttrade irriterat, fulsvängde, körde vidare, bromsade in, stormade in på annat hotellet. kom ut, muttrade fortfarande argt, slet upp min dörr, tog tag i mina väskor och stormade in på hotellet, nickade mot receptionen och muttrade något obegripligt. Jag gick fram och sa mitt namn. " We have no one booked in that name here. Are you Bergh? From Sweden? " Jag sa att det var inte mitt namn men att jag kom från Sverige och kanske det kanske var bokat i någon annans namn. Men det dög ju inte. Fick ringa projektledaren som inte svarade förrän fem samtal senare och denne skyllde allt på den "inkompetenta"svensk-italienska tolken. Fick mitt rum vid elva-tolv någongång, pressade ned tårarna i halsen och frågade trött personalen om det fanns någonstans det gick att få mat. De menade att jag kunde gå några kvarter fram så fanns där restauranger. Så det gjorde jag. Mild kväll, fulla uteserveringar där folk skrattade över ett glas vin. Det kändes som om det kunde varit en sådan fantastisk fredagkväll. Jag valde ett ställe med mycket ungdomar på uteserveringen och där det hängde rostiga cyklar i taket. Det hette Le Biciclette. Där fick jag avnjuta en fantastisk tallrik breasola och en sparrisbakelse och fick ett bonusglas bubbel innan maten för att jag såg så ledsen ut. "Are you sure you don´t want dessert?" Första måltiden på tolv timmar. Satt bra. Men dessert var för mycket för min numera svälfödda mage. 

Dagen efter gick mitt flyg vid lunch, jag hann med 60 minuters sightseeing i kvarteren där jag bodde i Milano. gick en halvtimme bort, gick en halvtimme hem. Väl på flygplatsen åt jag chokladcroissanter, minst två av den godaste cappuccino och färsk pressad apelsinjuice. Det var det, all glamour med modell-livet två dagar i Milano.