I söndags när solen bländade som starkast tog vi oss en promenad såsom vi brukar, utmed vattnet. Tillslut hamnade vi vid Stadshuset. Där såg jag skuggor som bildade ett riktigt bländverk.
Jag kände att jag var tvungen att parkera mig där. I just den solens plats på den stenbänken.
Det blev varmt där. Under pengamedaljonger med gamla kungar på och dubbla lager ull.
Det var nog den finaste stunden i söndags.
Speciellt när min fina man satte sig bredvid och mitt huvud fick en extra axel att luta sig på.
2 kommentarer:
Vackra bilder Leila! Ingen man uppskattar så mycket som soliga höst och vinterdagar, eller hur?
Nej, det känns verkligen speciellt.. Och här, när det nu blivit till det här väldigt gråa vädret ofta...
Skicka en kommentar