For as long as we both shall live ♥ heartfulness

Nu kanske ni hoppas på lite bröllopstankar, apropå rubriken. Men nej, jag inne på den medvetna närvaron. Dess betydelse närmre bestämt.

Nu har jag kommit ganska långt i min uppsats [vilket är tur för det är ju deadline snart dessutom!]. Det har till och med blivit till en figur efter min analys av det intervjumaterial som insamlats. Jag har mött på så mycket olika upplevelser på min färd i närvarons varande. Men någonting framhåller de flesta gemensamt;

Den medvetna närvaron [mindfulness] har blivit någonting jag inte vill vara utan.

Vissa framhåller det som en metod, ett förhållningsätt, en livsfilosfi, ett värdefullt redskap - men kärnan vilar i att det har kommit att bli livsviktig ingrediens. Utan att veta om varandras upplevelser så finns det en gemenskap i betydelsen av medveten närvaro i alla sammanhang.

Jon Kabat-Zinn uttrycker det vackert " The cultivation of mindfulness, which is also just as well be called heartfulness, both in periods of formal practice sitting, lying down, standing or walkning, and in the conduct of our everyday lives, can itself become the adventure of a lifetine, especially if we are willing to practice cultivating it as if our lives depended on it, which the surely do."

 

Jag har tidigare funderat mycket på ordet äventyr, vad det kan innebära i ett vardagsperspektiv. Det känns som om jag kanske närmat mig en personlig betydelse av vardagsäventyr nu.

Det stora äventyret med att söka inåt, vilja lära känna och vara med mig själv. Men även en betydelse av detta, att det är livsviktigt. Just för att det handlar om andning och livet i dess fysiska essens - min kropp - mitt sinne. Det är två saker som är livsviktiga i ordets bokstavliga betydelse, det är där mitt liv sker. En annan självklarighet som medvetandegjorts för mig nu. [för jag menar att man ofta vet saker, men inte ofta har med sig vetandet]

Att få kroppen och sinnet att närmre länka sig samman, på just det sättet som är värdefullt. På riktigt kunna tänka på sin vadmuskel, sina lungor, sina tarmar. Vara med mig själv, i sin kropp, som en helhet. Alltid lika svårt, alltid lika lätt och en ett äventyr, en färd - som kommer ta en livstid.

[det finns inget annat sätt]

Jag känner för att skicka tackkort till alla dessa människor som hjälpt mig att förstå detta via deras upplevelse. Mamma också såklart då, som vanligt uppviglaren, till alla revolutionerande tankar jag får.

mindfulness ♥ heartfulness