Idag ska jag till tandläkaren. Igen. Var där för första gången, på länge, i förra veckan och ett litet hål konstaterades som jag ska borra idag.
Jag avskydde tandläkaren när jag var liten, det kändes alltid så våldsamt och munnen kändes alltid så kränkt. Nu har jag i och för sig hittat en tandläkare som verkar bra, men de skräckfyllda minnen av hur tänderna knakade när de skulle plockas ut, mina mjölktänder som aldrig ville släppa taget, är fortfarande starka i mitt sinne. Idag, som vuxen (eller något sånt..) känner jag mig i alla fall trygg i att kunna säga till om det gör ont och be om alternativ. När jag var liten kände jag mig alltid så låst och hjälplös i tandläkarstolen..Vad har ni för rädslor?
Jag avskydde tandläkaren när jag var liten, det kändes alltid så våldsamt och munnen kändes alltid så kränkt. Nu har jag i och för sig hittat en tandläkare som verkar bra, men de skräckfyllda minnen av hur tänderna knakade när de skulle plockas ut, mina mjölktänder som aldrig ville släppa taget, är fortfarande starka i mitt sinne. Idag, som vuxen (eller något sånt..) känner jag mig i alla fall trygg i att kunna säga till om det gör ont och be om alternativ. När jag var liten kände jag mig alltid så låst och hjälplös i tandläkarstolen..Vad har ni för rädslor?
Detta gissar jag på är en gammal tandläkar-, alternativ frisörstol, den hade iaf huvudstödet som kan tänkas behövas i en tandläkarstol..från Retromässan.
3 kommentarer:
Jag gillade inte heller tandläkaren...hu...Men det var värre förr med den rädslan! Lycka till idag, det går nog jätte bra!
hua. hoppas det gick bra! det brukar ju på något sätt vara så att man överlever trots allt...
heja dig!
och desto fler rädslor vi trotsar desto mindre rädda för dem blir vi, eller?.
Tack tjejor! Det gick bra! Lite smärta, men bra tandläkare som frågade och var rak.
Skicka en kommentar