Mormor dog idag, fem minuter i ett. Men det blev okej tillslut, i frid. Jag tänker på att det är viktigt att prata om döden. Folk blir lätt så tysta. Kanske för att man inte vet. Jag blir också tyst. För det är så konstigt det här med att dö. Det enda jag vet och förstår är vikten av att leva. Jag fick en sån jättestark lust att gå ut och springa för att känna luft i mina lungor och hur hjärtat pumpar ut blod i mina ådror. För att känna livet. Även om det det inte längre finns för alla. Katten han, njuter av solen varje dag. Han kan det där med att leva han.
10 kommentarer:
åh. jag vet aldrig vad jag skall säga, för jag tycker att när det sägs: jag beklagar sorgen, så blir det lite som om man inte skall få sörja, att det är sorgen som är det hemska, men det är ju förlusten som skall beklagas tänker jag.
men ändå fint att det blev okej i det jobbiga. och fint att ni tände ljus. åh, jag gråter nästan.
katter är bra kloka de, de får ju till och med nio liv!:)
kram till dig!
Tack Emmie det värmer! Katter är visa.. Man kan lära sig av deras inställning. Och visst är det svårt med vad man ska säga, jag känner alltid som så att allt låter dråpligt på något sätt också. Kanske för att vi så sällan diskuterar döden här. I min pappas hemland är det ett mer naturligt samtalsämne, kanske blir det då också lättare att uttrycka sig när döden kommer...
En stor kram till dig Leila... Det är jobbigt, det är hemskt sorgligt... jag vet precis hur det känns. Min mormor gick bort för bara några månader sedan, det var jobbigt att inte vara där med henne... Men istället får man tänka och hylla det liv dessa damer levt, all kärlek och styrka de gett, de får leva vidare i våra hjärtan! xx
Tack Elsa, precis så är det. Hon fick ju fyra barn varav en är min braiga mamma, bara den bedriften!
:(
Kram till dig Leila!
Ge Karin en kram också och ta hand om henne.
Tack Janna...det ska jag!
Ofrånkomligt men inte desto mindre sorgligt för det :( Vi begravde farmor igår, hela 90 år fick hon bli. Väldigt individuellt hur man hanterar döden men jag håller med om att det borde luftas mer och oftare så vi kan hjälpa varandra. Tänker på min gamla chef som var från Irland. Han pratade om hur hela byn brukade gå och knacka på hemma hos den som mist någon och det lät så fint att folk vågade ta kontakt mitt i sorgen. Sen går de dessutom till puben och "firar", sjunger och minns tillbaka. Och barnen är alltid delaktiga så döden är något man pratar om och stöter på lite oftare.
Kramar till dig och till katten som ser så mysig ut.
Beklagar sorgen Leila.
Som sagt, ge Karin kramar och styrka. Förstår hur oerhört kämpigt det måste ha varit för henne med alla turer.
Livet är märkligt: ibland blir man påmind om att man faktiskt lever, att hjärtat pumpar och allt det där. Men alltsomoftast så tar man liksom bara allt för givet.
Stora kramar & kärlek.
"Beklagar sorgen" är mkt bra tycker jag, något att säga, som betyder att man tänker på den andra, som kan öppna upp till samtal om döden. Fast själv är jag i och för sig väldigt rädd för döden, både för att prata om den och tänka på den. Kram Leila!
Tack ni fina.
Emma, vilken fantastisk grej som de gjorde där i Irland! Den idéen gillade jag. Och jag är ledsen för din mormor med. Det är konstigt tycker jag när folk försvinner. Men bra att prata om dem.. Jag beklagar din förlust Emma.
Tack Hanna, mamma var med om hela den brutala dödskampen, ett dygn tog det. Det var himla svårt men blev bra tillslut, när mormor "klarade" det.
Tack Agz, ja det är läskigt att prata om men också befriande tycker jag. Bra för att bearbeta också. Issa sa det så bra tycke jag; Jag beklagar inte sorgen för den är bra, jag beklagar förlusten. Sant eller hur..
Skicka en kommentar